Även en på ytan rik och välmående fransk landsbygd drabbas av utflyttning. När viktiga sociala funktioner läggs ned, blir medeltida franska byar en hemvist för pensionärer och fritidsboende och en och annan engelsman. I det vackra Perigord Noir i Dordogne red jag genom fantastiska trettonhundratals byar där ödsligheten ekade mellan de vackra stenväggarna. Men finnen som flyttat in, driver sitt företag via internet berättar en glad fransk pensionär med halmhatt och släggan på axeln. Själv hade han borrat olja i hela världen, men sedan var det dags för honom att flytta hem till rötterna.
Frankrike är ett fantastiskt land med så mycket vacker natur och så mycket historia. Att rida mellan floderna Lot och Dordogne vid foten av Centralmassivet är att resa tillbaka i historien tusen år. De första riktiga stenhusen, runda bourris, blandas med borgar på klipptoppar och ”riktiga” slott från 15 – 1600-talet. Fantastiska historier kring hur troende icke katoliker fick gömma sig under jord i katakombliknande gångar för att undgå förföljelse och död (vi var nere och kröp – det gällde att inte få cellskräck). I byn Domme låste franske kungen in tempelriddarna i murtornet i trettio år, när han tyckte att tempelriddarna blev för rika på att skydda pilgrimer på väg till Jerusalem. Väggarna är fulla av grafitti där man hånar kungen och påven.
Den franska sången ”Jái deux amours” ringer i öronen. Slottet des Milandes, byggt 1489, har gjort sig mest känt, som hem för Josephine Baker med sina 12 fosterbarn från 1947 och fram till 1968. Skuldsatt upp över öronen tvingades Josephine Baker åse att slottet såldes på auktion. Barnen skickades till Paris och utlåst satt hon på kökstrappan en hel natt. Hon dog 1975 av en hjärnblödning efter att ha firat sina 50 år på scenen kvällen innan.
Landskapet är böljande, grönt och vackert. Det är häftigt att kunna plocka fikon och valnötter från träden under ritten. Och skogarna är fulla av äkta kastanjer. Detta är ”foie gras” land. Butikerna i varenda stad är överfulla med gåsleverpastej. Vad gör man som djurskyddare? Att köpa en burk är uteslutet, men när mina ryttarkompisar frågar i gårdsbutiken så hävdar gåsuppfödaren att djur, som inte mår bra inte kan producera. Pyttsan! Vi äter anka fyra middagar i rad. Inte en enda gång får vi nötkött, trots att detta väl är hemlandet för köttraserna Limousin och Blond d´Auquitaine.
En kommentar
Jag har ridit samma tur och fick se samma saker som du. Red också med Pierrot. Kommer aldrig någonsin att köpa ngn Foie gras. Äter heller inte franka ankor. Förhoppningsvis kommer detta ngn gång att förbjudas. Tvångsmatning av denna sort är horibel! Pierrots hästar däremot mår toppenbra och trivs! Han skulle aldrig acceptera att ngn ryttare behandlade ngn häst illa. Mycket därför har jag återkommit till honom. Har ridit 8 turer nu och fler blir det! Lycka till Gunnela!