Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

Under senare halvan av förra seklet utvecklades inom svensk djurhållning en modell som byggde på att förebygga och åtgärda i alla led för att undvika problem i slutändan. Och det gäller inte bara kontrollprogram för att undvika salmonella i livsmedel, utan också program för god djurhälsa och åtgärder för att motverka djurskyddsproblem. Statliga utredningar vill nu ifrågasätta statens ansvar för att bekämpa salmonella eller allvarliga djursjukdomar och målsättningen att förenkla djurskyddslagstiftningen riskerar att fokusera resultatet av dåliga djurmiljöer i stället för att förebygga att dessa uppstår.

Den 30 oktober lämnar Jordbruksverket sin rapport till Jordbruksdepartementet kring de tre regeringsuppdragen förprövning, djuromsorgsprogram och riskbaserad djurskyddskontroll. Det jag är mest orolig över är att förprövningen på sikt försvinner. Förprövningen, som innebär att ny – och ombyggnation granskas från djurskydds – och djurhälsosynpunkt, har just den förebyggande rollen, som syftar till att ge förutsättningar för en bra djurmiljö. Den kan inte ersättas av djurvälfärdsindikatorer. Välfärdsindikatorer kan dock vara ett värdefullt hjälpmedel för att mäta utfallet. Jag tror att många med mig, med oro ser det stora EU-projektet Welfare Quality (som bl a ska utarbeta djurvälfärdsindikatorer), som ett sätt för Kommissionen och kanske också för den svenska regeringen att slippa driva lagstiftning kring resursbaserade mått som utrymmes – och miljökrav – ett led i regelförenklingen.

Jag har fortfarande inte sett någon bra beskrivning hur man tänkt sig förmå djurägarna att förebygga djurskyddsproblem genom att bygga enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Det mesta man hör, handlar om att pressa byggkostnaderna, minimera ytor och inte sektionera där det skulle behövas. Hur ska djurägaren förmås bygga för att förebygga djurskyddsproblem och smittrisker?

En annan oroande utredning är Djursjukdomsutredningen ”Wretbornska utredningen”. Där framgår tydligt att syftet är att minska statens kostnad för sjukdomsbekämpning. Hur mycket kan man vältra över på näringen och vilka smittsamma djursjukdomar ska man bekämpa? ”Prevention is better than cure” är ledorden för EU:s djurhälsopolicy. Det är inte fel att man skapar ekonomiska incitament för att förebygga spridning av smittsamma djursjukdomar och zoonoser. Men här finns en stor risk att man nedmonterar det svenska djurhälsoarbetet med argumenten att EU och frihandeln kräver detta. Vi vet ju att det finns krafter inom departementet som tycker att det är OK att man handlar med djur till Sverige, som kan bära smittor, som vi inte har i landet. Det skulle innebära att man drar tillbaka sina ansökningar om tilläggsgarantier för flera smittsamma djursjukdomar.