Musiken flödade kring kyrkpelarna, när jag och hundratalet människor i Jakobs kyrka i Stockholm, sa farväl till en gammal vän Pille, Peder Olin. En fantastisk begravning, som inleddes med solo på bastrumma och avslutades med Beatles Yesterday. Däremellan fick vi höra Dean Martin sjunga That´s Amore, Erich Idle, Always look for the bright sides of life och höra Ulf Adelsohns varma minnesord. Pille hade många år av svår sjukdom och att då kunna se de ljusa sidorna i livet måste ha varit jättetufft. Man blir ödmjuk. Dagen därpå firade jag själv mitt barnbarns treårsdag. Det gäller att ta vara på glädjeämnen i livet. Carpe diem!
Att begravningsdagen slutade med ett glas champagne, var nog symtomatiskt för Pille. Gästfri, generös och utnyttjade alla möjligheter till fest och glädje. Han hade en fantastisk fru Eva, som födde honom tre söner och som bildligt talat bar honom under de svåra sjukdomsåren.
Jag mötte Pille i början av 60-talet – en sorglös tid med studentfirande och fester. Livet var fullt av möjligheter och utbildning en garanti för jobb och framtid. Vi skildes under de åren jag läste på Ultuna, men när jag firade fyrtioårskalas var det Pille, som i sitt tal påminde om vårt glada sextiotal tillsammans. Nyårsfirande tillsammans var länge en tradition. Sedan tappade vi kontakten, som man ofta gör när levnadsförhållandena ändras och yrkeskontakter tar över. Men att ta farväl kändes viktigt. Pille var en viktig person under en period av mitt liv. Full av klokskap, humor och galenskaper.
Med på begravningen var bl. a två ministrar och två före detta landshövdingar i Stockholm. Vad lite man vet om en gammal väns värld när man skiljs åt mitt i karriären. Tack Pille för att jag fick glädje att känna dig när livet var som lättast att leva och fritt från ansvar. Nu sitter du på din molntapp och dinglar med benen och vet att det är tryggt att ha vingar, när det behövs.
2 kommentarer
Peder Olin , men Gunnela kan du inte berätta för oss som inte vet vem han var !
Kram Barbro
Det är en berättigad fråga. Peder var aktiv ordförande i konservativa studentförbundet på 60-talet (en för mig nu förgången tid). Hans efterträdare var bl a Ulf Adehlsson och Carl Bildt. Peder var oerhört kreativ och var med och startade konsultföretaget KREAB. Han drev ett konstgalleri i Stockholm Futura och målade en hel del själv. Efter vår sturm – och drang-period under 60-talet skildes våra vägar. Politiskt delade vi antagligen inte värderingar efter det aningslösa 60-talet, men jag vet att Peder faktiskt ville införa biltullar i Stockholm