Elisabeth Höglund är upprörd och hävdar att bara det ena lägret släpps fram i mediadebatten kring klimatfrågan, d v s bara de som hävdar att människan faktiskt påverkar klimatet genom sina utsläpp av växthusgaser. Hon påstår att blogg-världen översvämmas av kritiker som hävdar motsatsen. Och det är väl inte konstigt att en stor fråga som kräver omfattande insatser och åtgärder möter motstånd. Men än så länge har argumenten inte övertygat mig och andra, att inte mänsklighetens aktiviteter har påverkan. Men det är inte bara utsläppet av växthusgaser som tvingar oss att förändra produktion och konsumtion mot ett mer hållbart samhälle.
Jag tycker Elisabeth har fel. Lars Bern har exempelvis fått och får stort utrymme i Svenska Dagbladet. Det finns också andra debattörer som kommit fram. Inte att förglömma min ”favorit” Thomas Idegard. Det finns också en mängd olika forum när man kan ställa kritiska frågor. Det verkar vara alldeles för mycket konspirationsteori bakom Elisabeths utspel.
Det finns alltid kritiker som vill motverka och kritisera ny kunskap, som ifrågasätter det som uppfattas som etablerade sanningar. Det fanns de som en gång i tiden ivrigt ifrågasatte DDT:s och Hormoslyrs farlighet. Och vi som jobbade med frågan om antibiotika till djur, fick veta att det fanns inga som helst vetenskapliga studier som bevisade att antibiotika i djurfoder gav upphov till antibiotikaresistens. För att inte tala om de, som inte såg någon som helst risk med att utfodra djur med kadaver. De som tyckte att beteendestudier på grisar var rena hysterin. Men gudskelov bedrivs forskning och vår kunskap ökar så att vi förhoppningsvis kan fatta visare beslut för var dag – eller?
2 kommentarer
Kul att du tar upp denna frågan, svårt ämne som väcker livliga åsikter.
Gillar din blogg och är nyfiken på Svenskt sigill så jag har faktiskt skickat en förfrågan om praktikplats till VD:n. Undrar vad jag får för svar?!
Hej! detta är ingen kommentar utan bara ett sätt att komma fram till en djurskyddsstrategisk dialog med dig.
Bifogar en pamflett.
Mvh
Anders Darenius
Sätt totalisatorn i djurskyddets tjänst!
Vadhållningen på hästar inbringar statskassan 1300 miljoner i punktskatt utöver moms och andra skatter på dem som håller och sköter dessa hästar. Förstatligandet av den kommunala djurskyddstillsynen visar att vår hittillsvarande kontroll kostat skattebetalarna 200 miljoner. Den statliga kontrollen vid hästtävlingar kostar hästägarna 11 miljoner. Egenkontrollprogram inom näringarna kostar också pengar och håller en varierande kvalitet. Samtidigt har kritiken mot den offentliga kontrollens effektivitet och effekter på djurhållningen varit så skarp att man nu tillsätter en djurskyddsutredning. Striden står mellan de som förordar en egenkontroll och de som vill ha en starkare offentlig kontroll. Som alltid handlar diskussionen till slut om pengar, vem som skall betala.
Vadhållning på hästar – totalisatorn – förutsätter att det finns hästar. Hästar avlas, föds, tränas och tävlas. Den kräver en bakomliggande näring med uppfödare, tränare, tävlingsbanor, hästskötare, transportörer, hovslagare, veterinärer, tävlingsfunktionärer och hästägare. Denna näring omsätter drygt 40 miljarder, sysselsättes tiotusentals människor och betalar in moms och arbetsgivaravgifter i motsvarande grad.
Totalisatorn är den del av det statliga spelmonopolet som förvaltas av ATG. Genom ATG har ca 1500 miljoner kunnat återföras till hästnäringen och hållit en gryta kokande som givit staten intäkter i form av moms, arbetsgivaravgifter och källskatter. Totalisatorn är emellertid belastad med en extraskatt och den uppgick i fjol till 1300 miljoner. Denna punktskatt utgör ATG:s ”ryggsäck i förhållande till konkurrenterna som idag legalt kan verka i Malta eller Storbritannien men via spelsajter på Internet också kan ha kontakt med den svenska spelmarknaden. Monopolet är dessutom politiskt ifrågasatt från två håll: dels EU-kommissionen, dels från liberala politiska krafter i Riksdagen. EU accepterar inte statliga inkomster som motiv till ett monopol och insiktsfulla bedömare, t.ex. professorn i integrationsrätt Ulf Bernitz, har ifrågasatt om de motiv – spelmissbruksrisken – som den nyligen framlagda spelutredningen anför, EG-rättsligt kan motivera ett statligt monopol.
Oavsett det rättsliga läget så är hästsporten beroende av om det finns människor som väljer att spela på hästar. Dessa människor utgör både kundbasen och den politiska opinionen. Djurskyddet för tävlingshästarna har på senare tid kommit i blickfånget. Enskilda är oroade över utvecklingen inom hästsporten och organisationer finns som anser det omoraliskt att tjäna pengar på hästkapplöpningar oavsett om det är staten eller privata aktörer som tjänar dessa pengar. Väljer människor bort totalisatorn så uteblir både statens punktskatteinkomster och näringens sysselsättning och skattens arbetsgivaravgifter och moms. Anna Olsson i Konsumkassan köper sin Harry Boy bara om hon tror att hästarna hon kryssar för har ett drägligt liv.
Totalisatorn är idag en finanspolitisk affär och djurskyddet är en jordbrukspolitisk. Som framgår finns det så många beröringspunkter mellan totalisatorn och djurskyddet att det framstår som en ren dumhet att inte göra som i Frankrike och flytta in totalisatorn under jordbrukspolitiken och där låta den verka som ett djurskyddspolitiskt instrument.