Alla är överens – mat har en avgörande betydelse för vår hälsa och vårt välbefinnande. Hur maten produceras och konsumeras påverkar miljön, utsläppet av växthusgaser och hur djuren föds upp. Om Bert Carlsson tror att han gynnar människors hälsa, miljön, klimatet och djurskyddet genom populistisk prisjakt på livsmedel och tillsatser tar han fel. Och Willys budskap: ”Hej, här får du pengar över till annat än mat” ger rysningar. Är det viktigare och bättre för dig och världen att köpa platt-TV, åka till Thailand (och bli magsjuk), köpa ny bil eller? Om man åtminstone hade talat om prisvärt.
När jag började min karriär i livsmedelsSverige på 70-talet var livsmedlens andel av hushållsbudgeten ca 25 %. Jag tyckte redan då, att det var anmärkningsvärt att vi bara la en fjärdedel av våra inkomster på mat. Mat var och är ju så viktigt. Det var ju då på 70-talet som Skärholmsfruarna tvingade fram statliga livsmedelssubventioner på baslivsmedel. Kycklingbranschen som inte fick några subventioner var upprörd.
Efter EU-inträdet sjönk livsmedelspriserna i Sverige under många år kraftigt. Trots detta pratade förra konsumentministerns Ann-Christine Nykvist inledningsvis bara om låga livsmedelspriser och inget om vad man fick för pengarna. Det var bakgrunden till Matvalet, som sedan 2005 drivit frågan om att kunna göra medvetna val, fokusera kvalitet och inte pris och verka för mat som är bra för människor, djur och natur. Och Ann- Christine blev så småningom en bra vapendragare för svenska mervärden.
Livsmedlens andel av hushållsbudgeten var 2007 häpnadsväckande låga 12,9 %. ”Vi måste återvinna måltiden” sa Kenneth Bengtsson, koncernchef ICA , häromdagen på Sigill-dagen. Inte lägsta pris till varje pris. Vi som konsumenter betalar för hela kedjan – utseende, kvalitet, historia, ursprung o s v. Han visade en intressant annons kring kött med budskapet: Svensk råvara, GMO-fritt, God djuromsorg, Biologisk mångfald och öppna landskap. Det är skillnad det mot Willys budskap – lågt pris.