Det finns ett statligt mål att inhandla 25 % ekologiska livsmedel i den offentliga sektorn. Risken med detta är, att upphandlarna fokuserar på att få fram ekologiska livsmedel i stället för att se till helheten. Eftersom tillgången till ekologiska livsmedel än så länge är begränsad, kommer huvuddelen av mängden upphandlade livsmedel bestå av konventionella livsmedel. Ställs inga miljö – eller djurskyddskrav på denna förhållandevis stora mängd av konventionella livsmedel, så har man inte tagit ansvar för den totala miljönyttan i sin upphandling.
I går ordnade Miljöstyrningsrådet och tidningen Miljöaktuellt en späckad konferens Grön upphandling – till stora delar ett spännande och bra program. Under delprogrammet för upphandlare, ställde jag frågan om riskerna med att ”bara” fokusera på ekologiskt i sin upphandling av livsmedel. Charlotta Frenander tidigare Miljöstyrningsrådet, numera Konkurrensverket, betonade ansvaret för den totala miljönyttan i upphandlingen. Upphandlar man och fokuserar bara på en del ekologiskt, har man inte tagit miljöansvar. Jag upplever att många kommuner gör detta och marknadsför sig som miljömedvetna i sin upphandling. Jag har mött få kommuner, som kan skryta med att man ställer miljö – och djurskyddskrav på hela sin livsmedelsupphandling Risken är stor att man av praktiska skäl inte ställer krav på den stora delen av livsmedelsupphandlingen, d v s konventionella livsmedel. Man handlar upp ekologisk mjölk, eftersom det är lättast, men accepterar besprutade importerade tomater eller kött från danska grisar, som inte lever under samma djurskyddsregler som svenska. Sannolikheten är också ganska stor, att man får importerad eko- mjölk och inte svensk KRAV-mjölk.
Det går inte att ställa krav på att svenska djurskyddslagen ska gälla för upphandlat kött, kyckling eller ägg. Men miljöstyrningsrådets kriterier gör det fullt möjligt att jobba med krav på salmonellafrihet (aktuellt i dessa tider kring danskt salmonellasmittat griskött), att korna ska beta, att grisarna ska gå lösa och att hönorna ska ha tillgång till rede, sittpinne och sandbad.
I övrigt på konferensen lyssnade jag på engagerande föreläsningar av Johan Rockström, Stockholm Rescillience Center och EU-parlamentarikern Anders Wijkman. Oförglömlig var Emil Jenssen som diktade och sjöng klurigt och underfundigt. ”Puss och Kram – vi säger det vi gör i stället för att göra det” eller ”Ekologiskt äpple från Nya Zealand – gott men absurt”, eller ”Vi får inte sätta oss i en situation där vi säger Vad var det jag sa, just innan världen går under”.