Bloggare brukar kanske inte ägna sig åt att skriva nekrologer, men i det här fallet känns det viktigt att få göra en nostalgisk tillbakablick till slutet av 70-talet – min fjäderfäkarriär. Då var Nils-Olof, Nolle, Lindgren en väldigt viktig person. Han var suverän expert på alla fjäderfänas sjukdomar, som konsulent vid Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Men har var också en fantastisk charmerande och intellektuell person som behärskade konsten att formulera sig. På min 40-års fest höll han ett brilliant tal. Det var betecknande att han var framgångsrik översättare.
Mellan 1975 och 1980 arbetade jag med att utveckla kycklingfoder inom Lantmännen. Det var en rolig tid. Kycklingbranschen var liten (det är den väl nu också) och alla kände alla. Svensk Fågel hette BIF – Broilerintressenternas Förening. Jag ökade Lantmännens marknadsandelar för kycklingfoder från 25 till 50 %. Hur då ? undrade dåvarande avdelningschefen Lennart Aronsson, när jag sa upp mig från Lantmännen till förmån för LRF. Tja, jag dansade väl till mig 50 ton foder där och 100 ton där. Det var mycket fest i branschen på den tiden. Nolle var en riktigt trevlig festprisse. Men skämt åsido, så gjorde vi massor av förbättringar av Lantmännens foder under den här tiden. Vi stärkte bl. a fodrets aminosyrasammansättning. En fråga som även idag är aktuell när det gäller ekologiskt fjäderfäfoder.
I en fråga var Nolle och jag inte överens. Han var motståndare till en avveckling av den generella inblandningen av antibiotika i fodret till kycklingar. Då 1981, hade vi på LRF satt igång debatten kring ett förbud mot användningen av s k tillväxtantibiotika. Precis som min tidigare chef på Lantmännen hävdade Nolle att det inte fanns vetenskapliga bevis för resistensutveckling och att ett förbud snarare var drivet av mediadebatten. Jag hade dock själv lekmannamässigt upplevt att en speciell antibiotikatillsats i kycklingfoder slutade ge effekt på en bakteriell tarminfektion, den nekrotiserande enteriten. När vi bytte preparat försvann sjukdomen. Jag bedömde att bakterierna (clostridier) utvecklat resistens mot det tidigare använda preparatet. Men låt oss glömma detta. Det finns många varma minnen kring en kunnig och charmig person som Nils Olof Lindgren.