KSLA (Lantbruksakademin) bjöd in Marit Paulsen och Åsa Domeij till ett spännande samtal om maten i den offentliga upphandlingen, världens livsmedelsförsörjning, klimatfrågorna och ekologiskt och/eller konventionellt. Visst fanns det motsättningar i debatten kring ekologiskt respektive konventionellt, vad man nu menar med det. Det finns en benägenhet att bunta ihop s k konventionell produktion i en enhetlig klump. Sammanfattningen blev att det är viktigt att göra bra saker i båda systemen d v s både och. Alla kan vara överens om att det är angeläget att på sikt göra jordbruket oberoende av fossila drivmedel, återföra näringen från staden till landet, värna om viktiga biotoper och den biologiska mångfalden. Sedan är det viktigt att skilja på ekologisk odling i vår närhet och i u-land. Intressant nog fanns GMO inte alls på dagordningen.
När man bjuder in två så spännande personer i samtal kring aktuella frågor då kommer folk. ”Alla” var där! Jag vill ge en eloge till KSLA som hittar spännande och aktuella ämnen och därmed fungerar som pådrivande i debatten. Samtalet leddes klokt av Annika Åhnberg. Åsa Domeij lade sig klokt och kunnigt nära mittfåran. Marit stödde den demokratiska kompromissen och tog chansen att slå ett slag för behovet av det stora effektiva jordbruket. Det är intressant att reflektera över att på 90-talet var Marit en fristående författare och debattör kring matkvalitet, miljö och djuromsorg och Åsa politiker, språkrör för Miljöpartiet. Idag är Marit politiker och Åsa miljöansvarig på Axfood – en intressant utveckling.
Åsa Domeij talade varmt och övertygande om det soldrivna samhället. Problemet idag är bl a att för mycket växtnäring/handelsgödsel tillförs till åkermarken och att bekämpningsanvändningen är för hög och okontrollerad. Det är inte uthålligt. Åsa tog upp den viktiga frågan kring att vi förstör den grundläggande resursen genom att bebygga vår bästa åkermark. Se bara vad som planeras med den stora forskningsanläggningen i Lund. Dags för att rörelsen ”Den goda jorden” får mer utrymme i debatten. Marit återkom flera gånger till nödvändigheten att återföra slammet till jordbruket. Det vill också LRF. Jag känner mig tveksam. Och det handlar inte bara om kadmium utan om annan skit som folk slänger i toaletten, läkemedel och antibiotikaresistenta bakterier.
Östersjön tål inte mer kväve sa Svante Axelson. Minskar vi köttkonsumtionen så minskar vi foderarealerna och får utrymme för direkt livsmedelsproduktion. Och det är ju sant. Bara vi klarar av den svenska biologiska mångfalden och minskar utsläppet av växthusgaser genom många betande djur. Stora arealer i världen lämpar sig bara för bete och ger befolkningen värdefullt protein. Holger Kirchman från SLU laddade med fakta om den lägre avkastningen i ekologisk produktion i Sverige och Finland och fick givetvis mycket mothugg. Så visst är det lite känsloladdat.
En kommentar
Hej Gunnela!
Tack för intressant läsning igen.
Jag har en fråga…. Du antydde att GMO-frågan lös med sin frånvaro på seminaririet, jag satt länge och undrade varför jag också.Är GMO-frågan så het att man inte vågar nämna den i sådana här sammanhang? Om vi nu ska ha två olika sorts produktion i världen måste den ekologiska producenten kunna lita på att lagarna skyddar den biologiska mångfalden och de arter som den ekologiska odlaren använder. Likadant måste vi värna om de djuruppfödare som råkar ha sina ägor bredvid den som använder sig av GMO-grödor. Det känns inte helt lätt.
Må så gott
Birgitta