Kings College, London och Livsmedelsverket bjöd in till seminarium kring larm och riskkommunikation. Det fanns och brukar finnas en underton om att det finns för mycket larm och att konsumenterna ”drabbas” av onödig rädsla. Jag tror man underskattar konsumenterna. Folk är klokare än man tror. Det som motsäger detta är att många känner oro över livsmedelstillsatser sannolikt beroende på Mats-Eric Nilssons bok. Men det finns många exempel på verkningsfulla larm. Mottagare av budskapet kan vara politiker, primärproducenterna av livsmedel, livsmedelsindustrin eller handeln. Det räcker kanske att nämna antibiotika till djur eller kadaverdebatten på 80-talet eller transfetter under senare år.
Ragnar Löfstedt, Kings College drog principerna kring vad människor uppfattar som risk. Många av principerna känns som väl kända och jag känner igen dessa när vi diskuterade riskbedömningar redan på 80-talet. Löfstedt finns i England och det går inte alltid att översätta larm och konsumentreaktioner i Storbritannien till Sverige. Vi har olika frågor på dagordningen, olika tradition och olika förutsättningar. Salmonellalarm i slutet på 90-talet avsatte en brittisk jordbruksminister. Det kan knappast hända i Sverige. Vad hade hänt om inte larmet gått om att BSE (Galna ko-sjukan) kunde överföras till människa genom speciellt riskmaterial i slaktkroppen. Man talar ofta om akrylamidlarmet som ett skräckexempel, men det gav effekter på livsmedelsföretagens processteknik för att inte tala om transfetter.
Karin Bojs, DN gav en mängd ytterligare exempel på väl motiverade larm som plötslig spädbarnsdöd d v s att inte lägga spädbarn på magen och hormonbehandling vid klimakteriebesvär som ökar cancerrisken. Hon ansåg att akrylamid, solning och genmat var exempel på för stora larm.
Bryggarföreningen hoppade upp (igen) för att underkänna ”larmet” om buteljerat vatten som miljöfara. Louise Ungerth står på sig om flaskvatten som symbolfråga och jag håller med. Även om klimateffekten inte är särskilt stor enligt IVLs livscykelanalys, så känns det väldigt onödigt att inte dricka vårt rena kranvatten.