Det finns ett berättigat krav från konsumenterna att kunna göra medvetna djurskyddsval. Så länge Sverige har bättre djurskyddslagstiftning än många andra länder, är ursprungsmärkning ett sätt att välja. Ursprungsmärkning är också ett sätt att informera sig om djuret har transporterats flera gånger och mellan olika länder. Nu har motståndarna till ursprungsmärkning börjat tala om, att djurvälfärdsindikatorer, som tas fram inom ramen inför det stora EU-projektet Welfare Quality, är lösningen på problemet. Men förväntningarna på projektet är alltför höga. Projektet syftar inte till att ta fram välfärdsstandarder eller en djurvälfärdsmärkning. Däremot kan man göra som Svenskt Sigill som tillsammans med Svensk Mjölk under 2008 utarbetat ett system för användning av ett antal djurvälfärdsindikatorer. Dessa infördes i IP SIGILL fr. o m 2009. Vid revisionen av standarden på gården ska revisorn bedöma renhet, hull, eventuell hälta och skador på djuren efter en given mall. Om resultatet av bedömningen överstiger ett visst värde är det en indikator på brister i djurvälfärden.
Under Djurskyddets utfrågning den 17 maj av de blivande EU-parlamentarikerna ställde jag frågan om varför vi inte kan få ursprungsmärkning som ett sätt att göra djurskyddsval. Marit Paulsen som just varit i Skara och föreläst på Peter Hernqvist-dagen hade fått en bild av forskarna inom Welfare Quality att djurvälfärdsindikatorer var en mycket bättre lösning än ursprungsmärkning. På lång sikt kanske ja, men projektledaren Harry Blockhuis är tydlig med att Welfare Qulity är en viktig resurs, men inte ”the Holy Grail”. I sitt nyhetsbrev försöker han dämpa förväntningarna. Projektet tar inte fram standarder, men utvecklar ett standardiserat sätt att mäta. Detta kan sedan inkluderas i klassificering av gårdar. Att ta fram en djurvälfärdsmärkning är inte heller projektets huvuduppgift.
Och frågar man Anna Maria Corazza Bildt, kandiadt till EU-parlamentet om ursprungsmärkning så tycker hon att det är fullständigt ointressant. Det som gäller är Parmaskinka och Parmesanost. Men nu är ju Italien ett land som motsätter sig det mesta av EU:s djurskyddsambitioner. Till Italien transporteras mängder av djur inklusive hästar från övriga Europa för slutgödning. Och vet hon hur kaninerna hålls i hennes hemland.
Det finns många som hänvisar till djurvälfärdsindikatorerna som vägen framåt. Regeringen i sin utredning om översyn av djurskyddslagstiftningen och LRF som hellre ser funktionskrav än detaljregler för djurskyddet. Jordbruksverket som arbetar med riskabaserad djurskyddskontroll väntar också. Inför det svenska ordförandeskapet kommer Kommissionen att lägga ett meddelande om djurvälfärdsmärkning. Med stor sannolikhet hamnar resultatet av Welfare Quality i det meddelandet. Kommissionen vill ju gärna låta konsumenterna lösa djurskyddsproblemen i stället för att ta tag i de svåra frågorna kring djurskyddslagstiftning. Se bara vad som hände med nytt förslag till djurtransportförordning.
Och till sist en information till Djurens Rätt. Med anledning av ett beklagligt djurskyddsfall i Jämtland hävdar Djurens Rätt att Svenskt Sigill bara säkrar svensk djurskyddslag. Förutom att IP SIGILL har flera krav utöver lagstiftningen är det väl bra att vi inför djurvälfärdsindikatorer för att göra bättre revisioner av djurskyddet? Här är Svenskt Sigill först ut.