Den nya influensan (H1N1) närmar sig pandemistatus d v s virusspridning mellan människor i minst två globala regioner. Men än mer oroande är den alltmer ökande spridningen av antibiotikaresistenta bakterier. De bakteriella infektionerna som följer i influensans spår skapar stora problem. Det finns en tydlig koppling mellan antibiotikaanvändningen till djur och risken för fler antibiotikaresistensgener i vår miljö. Det var ett av Sveriges starkaste argument på 90-talet, när vi övertygade resten av EU, om att det var rätt att sluta blanda antibiotika i allt foder till grisar och kycklingar. På böndernas initiativ förbjöd Sverige antibiotika som fodertillsats redan 1986. Tjugo år efteråt infördes samma beslut i hela EU.
Läkarnätverket STRAMA (Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens) har i Svenskan gått ut och varnat just för antibiotikaresistens som en pandemi. ”Antibiotika i grismat äventyrar vår hälsa” stod det på förstasidan av DN 31 maj. Reportaget visade att trots en jättediskussion i USA kring ”superbugs” (multiresistenta bakterier) fortsätter i sort sett alla grisproducenter att utan restriktioner att blanda antibiotika i stora mängder i foder.
Det tog tio år för Sverige att övertyga EU 15 om att det av folkhälsoskäl är riktigt att införa restriktioner för användningen av antibiotika till djur. När Sverige startade så blev vi hånade och ifrågasatta från många håll. Läkemedelsindustrin drog Kommissionen inför EG-domstolen för förbudet av ett antibiotikapreparat. Frågan är vad som hänt med antibiotikaförskrivningen i olika EU-länder sedan förbudet mot antibiotika som fodertillsats trädde i kraft 2006. Exempelvis är signalerna om ökad antibiotikaanvändning och öka resistens i Danmark oroande.
Internationellt har frågan om ökad risk för antibiotikaresistens under senare år varit aktuell. OIE (Internationella djurhälsoorganisationen) har en strategi i frågan och WHO har under senare år fokuserat såväl användningen inom humanmedicin som användningen utanför denna d v s inom veterinärmedicinen och lantbruket. 2004 samlade WHO, FAO och OIE till en workshop med berörda intressenter, med uppdrag att lägga en strategi för omdömesgill användning av antibiotika inom animalieproduktionen, med syfte att undvika antibakteriell resistens. Det fanns representanter från hela världen inklusive USA. Den internationella veterinärorganisationen ville inte ha några restriktioner när det gäller att tjäna pengar på att sälja medicin. Jag presenterade där det svenska synsättet och fakta kring förbrukning och resistens. Under åren har olika yrkeskategorier skyllt på varandra för utvecklingen av resistenta bakterier – veterinärerna har skyllt på läkarna, som har skyllt på veterinärerna och jordbruket och djurhållarna har skyllt på läkarna och det finns fortfarande en tendens till att vilja se att det är någon annan som bär ansvaret. Vi har antagligen en lång väg att gå innan djurproduktionen globalt minskar sin antibiotikaanvändning.