Högsommar – Jag älskar doften av gulmåra

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Nu är det dags att börja skörda för resten av året. Jag knycker knopparna av Johannesörten och gör Hypericum-brännvin. Flädersaften är upphälld på flaskor och citronskivorna ligger i frysen som nedkylare av fräscha augustidrinkar. Kantarellerna som är så roliga att plocka, börjar lysa gula i mossan och är redan serverade ostgratinerade som drinksmörgås. Jag har sett det första gula hallonet, men än dröjer det några veckor till innan de röda mognar och vinbären. Annars känns det bra att veden är kluven och påfylld i vedboden till braskanin och bastu. Det ligger något tryggt i att som nordbo förbereda sig för mörkare och kallare tider.

Att bara ”vara” ute på Ingarö är sannolikt inte händelselöst. Först kommer alla vårblommor i överflöd; blåsippa, vitsippa och liljekonvalj, sedan gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Sedan följer en period med dåligt med blommor. Sedan kommer högsommaren med fingerborgsblomma, ljuvligt doftande gulmåra, blå- och nässelklockor, rödklint, Johannesört, ängsnejlika och rölleka – underbara sommarbuketter. För att inte tala om prunkande jasmin och spirea. Jag har blivit lavendel-freak och njuter av att förra årets lavendel överlevde hela vintern i krukorna på verandan. Snårvindan vid kanten av rabatten spretade vilset upp i luften. Jag ger den en lång bambupinne och visar den tillrätta. På en dag har den glatt kramande slingrat sig runt pinnen – vilken livskraft.

Koltrasten verkar ha börjat om från början och sjunger fortfarande på kvällen. Jag undrar vad som gjort ormvråkarna så oroliga att de ödsligt skriker uppe i eken. Kanske är det ungarna som utslängda ur boet, känner sig vilsna. I koltrastens bo på vedhögen bakom bastun låg fyra stora ungar och tittade rakt på mig. Dagen därpå var de borta.

Rågeten verkar ha förlorat ett av sina två kid. I morse flög hon och kidet i väg över ängen. Bocken har jagat henne som vansinnig och skäller argt i bergen, när jag och hunden skrämmer iväg honom. Och vad är det som stönar och gnyr om nätterna? Jag undrar vad som hänt med bävern som i våras förvillat sig ned till viken. Den dök med ett plask av sin breda stjärt. Som bevis för sin närvaro gnagde den av och fällde en asp vid stranden.

I kväll ska jag äta siken, som jag fick på nät i maj. Jag brukar lägga nät en gång per år. Nu fick jag två sikar, fjorton abborrar, fem mörtar(som släpptes tillbaka till friheten) och en snorgärs. Ingen tror väl mig, men jättegäddan satt så löst i nätet att den stack. Lika gott det – min man gillar inte gädda. Att gista och reda ut de två näten tog mig en hel dag, så det är skälet till att det blir fiske bara en gång per säsong.

2 kommentarer

  1. Anna-Karin Hägglund
    Publicerad 19 juli, 2009 at 20:53 | Permalink

    Hej!

    Vill bara tacka för en härlig skildring av svensk sommar! Det finns mycket att njuta av just nu.

    Tack även för spännande inlägg tidigare som är tankeväckande och bra gällande mat, djur och miljö.

    Jag önskar dig en fortsatt fin sommar!

    Hälsningar

    Ankan
    ankansoas.blogspot.com

    Ps. Närmast mig på bordet står en härlig bukett med gulmåra, rödköver, stor blåklocka och prästkrage. Mmmmm! Ds.

  2. Elena
    Publicerad 1 november, 2009 at 15:32 | Permalink

    Vad vackert du skriver!

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.