Tar stora multinationella företag över hela kedjan inom animalieproduktionen? Har konsumenter och producenter någon som helst insyn i avelsarbetet? På Vi Konsumenters och Slow Foods seminarium förra måndagen diskuterades makten över maten. Det som förvånade auditoriet var att den svenska ekologiska kycklingen bygger på samma sorts kyckling som den konventionella kycklinguppfödningen. Mjölkkoaveln ägs ofta av mjölkbönderna och det finns bra insyn i avelsarbetet genom en gemensam avelsvärdering av tjurar (Interbull). Grisaveln har blandat ägande, men det finns inget fungerande nordiskt samarbete. Aveln med värphöns och kycklingar styrs av en handfull multinationella företag, utan insyn av intressenter som uppfödare och konsumenter.
Vi talar mycket om kemijättarnas dominans på utsädesmarknaden. Monsanto och Syngenta m fl. som styr tillgången till utsäde genom bl a sina GMO-grödor. Men rubriken i International Herald Tribune: “A US giant storms into Eastern Europe”, väckte mitt intresse. Artikeln handlade om det amerikanska jätteföretaget Smithfield Foods, som är världens största svinproducent och dominerande även när det gäller nötkött och kalkon. Smithfield bygger upp jätteanläggningar med helintegrerad svinproduktion (från gen till kotlett) i Rumänien och Polen. Förebilden är Tyson Food som driver jättelika helintegrerade kycklinganläggningar. Tyson Food äger för övrigt ett av de stora avelsföretagen på kycklingsidan, Cobb.
Interbull (International Bull Evaluation Service) är en organisation, som bedriver avelsvärdering av tjurar av mjölkras. Bakom Interbull står de avelsföretag som arbetar med typ kokontroll (ICAR), EAAP, European Association of Animal Production och den internationella mejerifederationen IDF. Verksamheten skapades 1983 på svenskt initiativ och har sedan 1991 sitt säte på SLU. Jan Philipsson professor vid SLU är sekreterare och har varit drivande från starten. 30 länder deltar från EU, USA, Canada och Oceanien. Interbull är EU:s referenslaboratorium för avelsvärdering. Avelsvärderingen bygger på att tjurarna har döttrar i flera länder. Förutom avkastning mäts fruktsamhet, konstitution och celltal i mjölken. Det finns ett negativt samband mellan avkastning och fruktsamhet. Holstein som är den dominerande mjölkkorasen har under flera åt haft försämrad fruktsamhet, men hos de röda raserna har man inte sett samma försämring. Inavelsgraden hos Holstein, ökade fram till år 2000, men nu minskar den. Det dansk – svenska avelsföretaget Viking Genetics ägs av 20 000 bönder.
Inom grisaveln finns en stor internationell aktör, PIC, Pig Improvement Company, som har verksamhet i Europa, USA och Australien. Det nordiska samarbetet har misslyckats, enligt SLU på grund av bristande ledning och kompetens. Ambitionen att fördela avelsarbetet för de olika grisraserna mellan Norge, Sverige och Finland, har medfört att den svenska lantrasen har försvunnit. Norska Norsvin satsar mycket på export och har börjar registrera bogsår hos suggor, för att kunna införa detta i avelsvärderingen.
PÅ fjäderfäsidan finns ingen inhemsk avel och ingen forskning heller för den delen. Fjäderfäaveln för såväl kyckling, värphöns som kalkon domineras av en handfull multinationella hybrid företag; Aviagen, Cobb och Hubbard. I Sverige finns kycklingar från Ross (Aviagen) och Cobb. Ett av de största djurskyddsproblemen hos kyckling är benproblem. Där har Ross mindre problem än Cobb. Den enda svenska ekologiska kycklingproducenten Bosarp, har inte en långsamväxande kycklinghybrid, som kanske många tror. Sådana finns. Cobb har en hybrid anpassad till långsamväxande koncept som Label Rouge och ekologisk produktion.
6 kommentarer
Måste det vara av ondo att djuren växer fort? De förbrukar ju mindre (till stor del ImpoRterade foder råvaror) på en kortare uppfödningstid,det gynnar ju både djuren och då även miljön.Man kan ju som du förstår se detta från mer än en synvinkel.Men som vanligt så väljer du att se det från den mest accepterade vinkeln i dina kretsar.Som du o diNa likar resonerar så borde det ju vara bättre ju fortare de kunde Slaktas,så slipper de ju lida så länge.Ni hänvisar ju till er förträffliga uppfödning av Kycklingar att de citat, ”Bjärekycklingarna har större utrymme än normalt vilket ger starkare ben” Vilket Som du utrycker dig vid korespondens med mig”BULLSHIT”.
Golvytan kan högst marginellt påverka muskelutvecklingen. Undrar om Sigill Kyclingen tänker så när den hängs på Slaktbandet.JAG FICK I ALLA FALL DÖ MED STARKA BEN!
I Din blogg av den 27/9 ställer Du frågan: Tar stora multinationella företag över hela kedjan inom animalieproduktionen?
Varefter Du konstaterar: ”Aveln med värphöns och kycklingar styrs av en handfull multinationella företag, utan insyn av intressenter som uppfödare och konsumenter.” Där har Du rätt så till vida att det har utkristalliserats ett relativt litet antal avelsföretag som mot bakgrund av företagens avelsarbete har kunnat tillfredsställa producenternas = uppfödarnas krav på ”bästa” kycklingar/höns ur ett ekonomiskt perspektiv. Alla företag som är konkurrensutsatta begränsar naturligtvis den direkta insynen inte minst inom djuravel där korsningar av specifika avelslinjer inte kan patenteras, och jag ser det heller inte som nödvändigt under förutsättning att avelsföretagen är lyhörda för substantiell kritik. Ett tidigt exempel på sådana framsteg har varit ”leukosfrihet”. Från Svensk sida drev vi tidigt; att avelsmaterialet skall vara salmonellafritt, något som inte många avelsföretag (och då fanns det relativt många) kunde garanter, men som idag är en förutsättning för att vara framgångsrik. 70-talets benproblemsgissel var ”perosis” ett benlidande förorsakat av att akillessenan lossade och gled åt sidan, ett lidande vi i princip inte ser längre och frekvensen Tibial Dyschondroplasi (dålig mineralisering av tillväxtzonen i den övre delen av skenbenet) har dramatiskt minskat under den senaste 5-årsperioden, som ett resultat av riktat avelsarbete. Med detta vill jag ha sagt att avelsföretagen är lyhörda för avelsrelaterade problem, och vi uppfödare och konsumenter skall naturligtvis framföra relevant kritik. Däremot har jag svårt att se värdet i att inte ta till vara på djurens genetiska potential om den inte står i strid med djurens hälsa. M.a.o. ser jag inget negativt i att kycklingar som föds upp i en optimal miljö med en optimal foderstat i dag uppnår en slaktvikt på 30 dagar som för 40 år sedan under då rådande förhållanden tog mer än dubbelt så lång tid.
Vidare: ”På fjäderfäsidan finns ingen inhemsk avel och ingen forskning heller för den delen. Fjäderfäaveln för såväl kyckling, värphöns som kalkon domineras av en handfull multinationella hybrid företag.” Ja det är rätt, den inhemska aveln försvann då de importerade hybridernas produktionsresultat visade sig vara överlägsna våra ”gamla” avelskorsningar. Och låt oss inte göra om (för dyra pengar) den forskning som pågick under många år – tidigt 70-tal på Lantbruksuniversitetet och som skulle leda till en konkurrenskraftig ”Svensk Kyckling” och ”Svensk Höna”. Projektet hade som målsättning att avla fram en ”svensk” kyckling och höna som skulle kunna konkurera med de på marknaden förekommande importerade avelsmärkena, dessutom skulle dessa ”Svenska” djur vara än mer ekonomiskt konkurrenskraftiga på en foderstat baserad på endast svenska råvaror. Resultatet blev mycket magert och den ”Svenska hönan” kunde aldrig mäta sig med de utländska hybriderna vid de kontrollstationer (Götala och Bjärsjölagård) som på den tiden hade årliga utvärderingar av tillgängliga hönsmärken.
Jag skulle också kunna se en risk i att antalet aktörer/hybridföretag är få, men man ska då också vara medveten om att de flesta hybridföretag inte bara har en produkt utan de flesta har ett antal olika för att kunna tillfredställa olika kunders olika behov/krav.
På Din inledande fråga om vem som styr husdjursaveln är mitt svar vad gäller kyckling och ägg (tror att detta också är allmängiltigt för all husdjursavel – men där är mina insikter mer begränsad) att det förhoppningsvis är KONSUMENTEN, eller är det handeln?. Det gäller för avelsföretagen att ta fram en så kostnadseffektiv kyckling/höna som möjligt för att tillgodose livsmedelsbehovet för jordens ökande befolkningsmängden. Samtidigt som de har ett ansvar att värna om de bästa förutsättningarna för djuren. Vi i den rika världen kan ha specifika preferenser/önskemål/krav, som ofta uttrycker sig i annorlunda driftsform och/eller fodersammansättning, vilket då innebär ökade kostnader och ökat salupris – då är det Du/Jag som konsument som avgör.
Av din tystnad å antar jag att det är ”locket på” som numera gäller? I vanliga fall brukar du ju ha mycket att säga om det mesta,men nu blev det tyst.Denna strategin måste väl vara den sista utvägen när allt annat inte fungerat för att få tyst på mig,hittils har du ju provat men följande- känt dig hotad,förföljd,Censur,osv osv nu då till sist helt sonika nonchalera ”galningen” så kanske han ledsnar. Ikke Gunnela,jag talar gärna till en vägg hur länge som helst! Allt detta slingrande gör ju det hela än intressantare,att man har fel och erkänner det är ju accepterat. Men för de flesta tex Mona Sahlin och hennes kontokortschoklad blev det hennes fall när hon började Ljuga och slingra sig.Detsamma gäller nog i ditt fall också.Folk är inte så naiva idag att de sväljer vad som helst.Det gick kanske att föra folk bakom ljuset på ”din tid”för 40 år sedan.Idag finns information tillgänglig för alla överallt.
roger nilsson: Problemet med att kycklingar växer så fort är att de hinner få större problem med benen ju längre de lever. Detta gäller skelettet som inte kan hålla upp den tunga kroppen. Konventionella kycklingar slaktas efter ca 35 dagar medan ekologiska lever dubbelt så länge. Aveln har gjort kycklingarna lämpliga att slakta vid 35 dagar (mycket muskelmassa), och att låta de leva dubbelt så länge med samma svaga ben är mycket tveksamt ur djurskyddssynpunkt.
Tack Johan för din utförliga och kunniga beskrivning av fjäderfäavelns historia. EU-Kommissionen har ju sett snabbväxandet hos kyckling och därmed följande benproblem som ett viktigt djurskyddsproblem. Du får gärna kommentera detta.
Sara din kommentar är viktig. Ekologisk kycklingproduktion borde bygga på en långsamväxande kycklinghybrid.Sådana finns. Titta bara på Label Rouge i Frankrike. Det är en utmaning för den svenska ekologiska kycklingproduktionen.
Se där, den kände rättshaveristen RN W har utkämpat en batalj här också :)