I veckan samlades 250 experter till det svenska ordförandeskapets djurskyddssatsning Welfare Quality – konferensen. Då skedde avrapporteringen ett av EU: s största projekt som kostat ca 20 miljoner euro. Projektet har definierat 12 kriterier för god djuromsorg inom områdena foder och vatten, inhysning, djurhälsa och beteende. Inom dessa områden finns ett antal mätpunkter som man sedan genom ett poängsystem kan rangordna djurbesättningarna. Men projektets rådgivande grupp är tydlig: Att man har tillgång till djurbaserade välfärdsindikatorer innebär inte att man kan ta bort det förebyggande arbetet med att genom lagstiftning reglera djurens miljö och skötsel. Den stora frågan är hur man ska kunna genomföra systemet. Det kan vara underlag för rådgivning till bönderna eller märkning av produkter. Men var finns incitamenten? Bönderna tycker det är för dyrt och konsumenterna kommer egentligen aldrig acceptera intensiva system. Integrering i kvalitetssäkringssystem är en väg, som Svenskt Sigill redan valt.
”Delivering Animal Welfare and Quality: Transparency in the Food Production Chain” var den ståtliga titeln på det svenska ordförandeskapets flaggskepp inom djurskyddsområdet – konferensen på SLU 8 – 9 okober. Och frågan är om det blir så mycket mer under det svenska ordförandeskapet trots högtidliga löften från Eskil Erlandsson om att prioritera djurskyddet. Även om Kommissionen inte presenterat något förslag till ny djurtransportförordning, så kan väl frågan ändå resas i ministerrådet. Det finns ju exempelvis frågan kring sattelitnavigeringssystem på transporbilarna kvar att lösa. Jag kan för lite om försöksdjursdirektivet, men den engelska djurskyddsorganisationen RSPCA har uttryckt oro över att Sverige driver på för att få beslut, som kan försämra för lagstiftningen i Storbritannien. Sverige lever tyvärr upp till bilden att ”bara” vara ordförande. Inom ett område verkar det dock hända saker. Den svenska CVO´n (Chief Veterinary Officer) Leif Denneberg driver arbetet med EU: s djurhälsostrategi. Djurhälsa är ju sannerligen en djurskyddsfråga.
Welfare Quality (WQ)- konferensen tog ett brett grepp på djurskyddsfrågorna globalt. Och det är nog viktigt. Hur kan man använda välfärdsindikatorer anpassade till intensiva system i Europa i den extensiva köttproduktionen i Sydamerika? Den internationella djurhälsoorganisationen, OIE framförde med en dåres envishet att bara OIE kan sätta djurvälfärdsstandarder. Man hävdar att frivilliga standarder är ovetenskapliga. Detta fick givetvis RSPCA att gå till angrepp, som med framgång driver konceptet ”Freedon food”. Svenskt Sigills standard bygger sannerligen också på vetenskapliga fakta. Min erfarenhet av OIE är inte alltid särskilt positiv. Länge ansåg man att djurskydd och djurhälsa inte hade någon koppling och i många år vägrade man ta upp antibiotikafrågan. Läkemedelsindustrin hade (har?) ett väsentligt inflytande.
Jag deltog i arbetsgruppen WQ och marknad. Det fanns en enighet om att detaljhandeln har en nyckelroll och vissa hävdade att man inom handeln inte bryr sig. Det fick Sainsbury (UK) att reagera och hävda att det är skillnad på detaljhandelskedjor. Sainbury jobbar mycket med kvalitetssäkrade uppfödningskoncept. Och det gör flera kedjor i Storbritannien, som säkert skiljer sig väsentligt från tyska Aldi och Liedl, som betalar ett oförskämt lågt pris för mjölken. Den svenska detaljhandeln lyste med sin frånvaro, med undantag för ICA (dag ett). Jag rapporterade om det intressanta samarbetet mellan ICA och LRF och att man inom Svenskt Sigill har utarbetat en standard för transport och slakt. Frågan blir alltid vem som ska betala och jag framförde också alternativet samhället genom EU-medel till landsbygdsprogrammet. Det finns allmänt en stor tveksamhet till en separat djurskyddsmärkning. Djurskydd ingår som en del av kvalitetskoncept och konsumenterna vill inte veta om detaljerna i uppfödningen.
Sammanfattningsvis finns många luckor att fylla för att kunskapen inom Welfare Quality ska kunna implementeras och vidmakthållas. Projektet mäktade inte med transport och slakt och fler djurslag än nötkreatur, grisar och fjäderfä. Dagens lösningar är inte färdiga för en bred gårdsanpassning. Det finns en oro över att aktörer kommer att plocka russinen ur kakan och bara använda vissa kriterier/indikatorer. Man anser att man då tappar helheten. Men det kan komma tekniska lösningar som kan utföra mätningar i stället för mänskliga registreringar. Kommissionens har haft tankar om ett European Center for Animal Welfare, som skulle kunna ta över och utveckla systemet. Kommissionen stöder idag Econ Welfare som gör cost-benefit-analyser av djurvälfärd och European Platform som är ett forum för dialog mellan olika intressenter.