Salmonellakontaminerat foder är en viktig orsak till smitta hos djur. Det har EFSA (Food Safety Authority) konstaterat vid en inventering inom EU 2007 – 2008. Därför föreslås att man inför en lagstiftning inom EU som ställer krav på foderleverantörerna för att minska riskerna för salmonellaspridning. Men motståndet mot lagstiftning är stort från foderindustrin och vissa medlemsstater. Sojamjöl är känt för att vara en riskråvara och 30 miljoner ton importeras årligen till EU. En inventering utförd av SVA (Statens Veterinärmedicinska anstalt) vid fyra processanläggningar för soja i Brasilien visade att alla anläggningar var salmonellasmittade. I början av året hade Finland ett stort salmonellautbrott där smittat foder till värphöns och gris spreds till 800 besättningar. I Finland har fodertillverkaren ett strikt ansvar, vilket inte gäller i Sverige. Där ersatte svenska staten djurägarna vid ett stort salmonellautbrott beroende på fodersmitta 2003.
Foder har alltid varit en stor potentiell smittorisk när det gäller salmonella. Redan på 60-talet arbetade svensk foderindustri med att bekämpa salmonella i foderråvaror och färdigt foder. Vid SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) inrättades stiftelsen Veterinär Foderkontroll. Eldsjälar var Lars Rutqvist, SVA och Mats Lagervall Lantmännen. På den tiden ställdes höga krav på råvaruleverantörerna och råvaran var oftast fri från salmonella. Nu händer inte sällan att exempelvis soja – och rapsmjöl innehåller salmonella och måste syrabehandlas innan fodertillverkning. Det kan nämnas att Sverige importerar 300 tusen ton soja per år. Värmebehandling av foder, typ pelletering av foder, är ofta ett effektivt sätt att avdöda bakterier. Men värmebehandlingens positiva effekt kan tillintetgöras genom felaktig kylning och bristande hygien i efterföljande led.
I Sverige inträffade ett av de största foderrelaterade salmonellautbrotten 2003. Då spreds salmonellasmittat foder från foderfabriken i Norrköping till ett stort antal svinbesättningar i Östergötland. Ett stort antal besättningar fick saneras och provtagning och utslaktning var omfattande. Lagstiftning kring zoonoser (salmonella) innebär att staten tar viss andel av kostnaderna vid ett salmonellautbrott. Om djurägaren deltar i ett frivilligt salmonellakontrollprogram blir ersättningen högre. Djurägarna deltar oftast också i ett kollektivt försäkringssystem som tar del av kostnaden. Men ett utbrott innebär alltid att uppfödarna drabbas av både ekonomiska förluster, stora arbetsinsatser samt den oro som ett salmonellautbrott innebär. Eftersom det smittade fodret berodde på oaktsamhet hos fodertillverkaren krävde Jordbruksverket att denne skulle stå för kostnaderna. Ärendet har prövats juridiskt och trots att fodertillverkaren i detta fall var vållande så fick staten stå för kostnaderna. Sedan 2003 har inträffat flera salmonellautbrott som har relaterats till smittat foder. På uppdrag av Jordbruksverket utreddes frågan för några år sedan av professor Martin Wierup, som också föreslog ett utökat ansvar till foderindustrin. Det finska utbrottet kommer sannolikt att orsaka den finska fodertillverkaren stora kostnader. Men företaget är helt klar över att man är vållande. Frågan är om EU-kommissionen kommer lyckas genomdriva förslag till striktare lagstiftning om foderleverantörernas ansvar.