Debatten om klimatmärkning går vidare. Men det är skillnad på märkning och märkning. Klimatcertifiering talar om att producenten har vidtagit åtgärder för att minska utsläppet av klimatgaser och att detta är reviderat av tredje part. Det är ett sådant system som KRAV och Svenskt Sigill har utarbetat. CO2- märkning (carbon footprint labelling) redovisar bara ett beräknat utsläpp från produkten under dess livscykel. Denna skillnad har exempelvis inte den europeiska konsumentorganisationen BEUC förstått. Tyvärr verkar inte Naturskyddsföreningen och Sveriges Konsumenter heller förstå värdet av att kommunicera detta till konsumenterna. Utan kommunikation finns små möjligheter för konsumenterna att göra medvetna val och för producenterna att få betalt för sina åtgärder. Och för KRAV gäller det att skilja KRAV från EU-ekologiskt.
Argument som kommer från motståndarna till klimatmärkning, är att detta skulle motverka andra miljömål eller etiska aspekter som djuromsorg. Det är svårt att förstå, eftersom en förutsättning för att klimatcertifieringsmärka är att certifieringssystemet också inkluderar miljöhänsyn och djuromsorg som för KRAV och Svenskt Sigill. Svenskt Sigill har i sin standard såväl livsmedelsäkerhet, djuromsorg som miljöhänsyn. Eftersom det ibland finns målkonflikter mellan klimathänsyn och djuromsorg är det viktigt att man inte tummar på djurskyddet. När det gäller klimatåtgärder handlar det mycket om friska och därmed effektiva djur och mycket fokus på foder och foderframställningen.
Det finns också kritik över att klimatmärkningen har ett nationellt fokus. Men vad vi ska göra annat än sopa framför egen dörr i första hand. Jag tycker det pretentiöst att kräva att svenska aktörer ska vänta med att vidta bra åtgärder bara för att intressenter i andra länder ska ges möjlighet att hänga med. För övrigt har LRF och Svenskt Sigill presenterat det svenska förslaget på klimatcertifiering i Bryssel och för EU-kommissionen. Om handeln, läs COOP, till varje pris vill ha klimatmärkta importvaror så får man väl initiera en standard även för importvaror.
2 kommentarer
Med ert sätt att klimatmärka, så skulle man kunna ha klimatsmarta kolkraftverk, stadsjeeper och klimatvärnliga inrikesflygningar, för att bara nämna några exempel. Och så är det förstås inte. Bara för att något inte är lika dumt som det allra dummaste, så är det faktiskt inte smart. Vid klimatmärkninga av bilar så jämförs givetvis stadsjeepar med bränslesnåla bilar. Flyg jämförs med bil och tåg.
Klimat-ovänliga livsmedel, som kött och mjölk, ska naturligtvis jämföras med andra livsmedel, inte med samma kött och mjölk som producerats av någon annan.
För biff och mjölk är klimatbovar, oavsett om man jämför dem med ännnu sämre biffar och mjölk eller inte. Er klimatmärkning är därför inte seriös. Jag tror snarast att den syftar till att kränga så mycket av sigills produkter som möjligt.
Det är väl precis det KRAV och Svenskt Sigill gör d v s tar fram kriterier som sorterar bort ”stadsjeepar” till förmån för alternativ som i det här fallet är bättre för miljön, djuromsorgen och mindre klimatpåverkande. Med en annan utgångspunkt än klimatfrågan skulle man med rätt och med stöd av Naturskyddsföreningen hävda att betande kor och får är oslagbara naturvårdare som främjar den bilogiska mångfalden. Sedan är det frågan om hur man ska berätta om detta. Svenskt Sigill kommer sucessivt att arbeta in klimatkriterierna i sin standard. Bilar, tåg eller kärnkraftverk kan man ju knappast säga främjar de svenska miljömålen.