Julskinkor från certifierade gårdar

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Från vilken gård kommer grisen och skinkan. Det är en viktig fråga för mig och många konsumenter som ändå vill äta julskinka i dessa grisskandaltider. I avvaktan på att hela grisnäringen certifieras ,så finns certifierade gårdsgrisar. Grisar från Nibble gård, från Karlfälts gård i Skåne och Havors gård på Gotland ingår alla i Svenskt Sigills certifieringssystem och finns att köpa i många butiker över landet. Certifiering innebär att en oberoende revisor kontrollerar gården enligt en fastställd standard. Köper man KRAV- märkt eller EU-ekologisk skinka får man också en certifierad skinka, men man får inte reda på var grisen har fötts upp. Och svenskt god djuromsorg eller ekologiskt blir ju också en prisfråga.

4 kommentarer

  1. Pernilla
    Publicerad 28 november, 2009 at 8:33 | Permalink

    y

  2. Joakim
    Publicerad 29 november, 2009 at 7:06 | Permalink

    Hej!

    Jättebra skrivet.

    Vad många inte vet är att det numer även går bra att certifiera butiker så att konsumenten kan välja den butik där det satsas lite extra på matkvalitet. Mer om detta har jag skrivet om på min blogg.

    MVH Joakim

  3. Bo Algers
    Publicerad 30 november, 2009 at 11:18 | Permalink

    Svenska grisbönder står inför en omprövning. Reaktionerna på de missförhållanden som nu kommit till allmänhetens kännedom visar att branschen som helhet bedrivit en verksamhet som inte står i överensstämmelse med vad samhällsmedborgarna tycker är acceptabelt. Svensk grisproduktion är inte uthållig. Hur kunde det bli så?
    Förklaringarna är sannolikt flera. Grisuppfödare som inte ger den tillsyn och den skötsel som grisuppfödning kräver har kunnat bedriva sin verksamhet utan att någon stoppat dem. Djurskyddsinspektörer hinner inte med och om de kommer så är det föranmälda besök. Djurhälsovården kommer också föranmäld och har sitt fokus på smittsamma sjukdomar. Man kan inte bortse ifrån att de olika aktörerna i hela grisnäringen helt enkelt blivit hemmablinda. Den dåliga tilldelningen av strömedel känner alla till liksom att många smågrisproducenter fixerar sina suggor i strid med gällande bestämmelser. Ingen reagerar med annat än någon vag kommentar. Här har vi alla brustit i ansvar.
    I denna soppa, där förtroendet för svensk grisproduktion nu är i fritt fall, har vi sannolikt bevittnat döden för ”köp svenskt”. Åtminstone ligger ”köp svenskt” på intensivvårdsavdelningen. Vilka intensivvårdsåtgärder kan man då sätta in? De livstecken som ändå finns måste tas till vara. De goda förebilder som en del producenter utgör måste bli standard och inte några få anläggningar som bara används i reklamsyfte. Kontrollen måste bli värd namnet. Kanske har grisproducenterna nu fattat att de själva måste se till att bli kontrollerade. Det är den enda vägen till att återvinna något som helst förtroende. WelfareQuality är en systematisk, vetenskaplig metod för att bedöma djurvälfärd. Den står i höst fix och färdig att börja användas. Se till att en sådan tredjepartsgranskning snarast kommer till stånd. Den kan användas inte bara för att sälja kött från djur med god välfärd i Sverige utan även för att exportera kött med hög djurvälfärdsstandard.
    Men det finns andra som har ett stort ansvar att nu axla. De stora livsmedelsdrakarna kan ju lätt bidra till att ge producenterna ekonomiska utrymmen för att kunna bygga lämpliga djurstallar och förse sina grisar med halm. Höj grispriset med 5 kr och låt det oavkortat gå till producenterna! Men bara till de som vid en granskning kan uppvisa god djurvälfärd!

  4. Gunnela
    Publicerad 30 november, 2009 at 12:59 | Permalink

    Tack Bosse
    Klokt och tänkvärt, som vanligt. Som du vet arbetar Svenskt Sigill i den certifierade mjölkproduktionen med ett antal välfärdsindikatorer som komplement till övriga krav på djurmiljö, hälsa och skötsel. Nu är planerat att utveckla ett antal relevanta djurvälfärdindikatorer för grisuppfödningen. Detta ska öka säkerheten i att bedöma djuromsorgen. När det gäller halm/strö så är det en hjärtefråga sedan 90-talet. Det är med oro som jag fått signalerna om att halmen alltmer är på väg ut ur svinstallarna. Nu har Svenskt Sigill fått medel för att se över tekniska lösningar för att se till att vi kan använda tillräckligt med halm i svinstallarna. Nu ska halmen in igen

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.