Inom kort kommer svensk grisuppfödning, med världens tuffaste djurskyddslagstiftning, vara den mest kontrollerade i EU – en tredjepartscertifiering av huvuddelen av produktionen, djurskyddsdeklarationer från de regelbundna veterinärbesöken och oanmälda besök av länsstyrelsens inspektörer. Mycket är bra men det finns klart utrymme för skärpningar. Det har skett en glidning i värderingarna inom grisnäringen säger representanter för grisföretagarna. Det är ärligt och klokt att uttrycka sig så. De som hävdar att allt är bra inom svensk grisuppfödning och att Djurrättsalliansen har vilselett media, gör branschen en björntjänst. Man ska, som professor Bo Algers säger, inte acceptera bristande respekt för djurskyddslagstiftningen genom att huvuddelen av suggorna rutinmässigt fixeras i vissa besättningar, att halmtilldelningen ibland är i stort sett obefintlig eller att sjuka grisar far illa.
Säga vad man vill, men massmediadrev är ett effektivt sätt att skapa rättning i leden. Det var ett massmediadrev i början av 80-talet som fick Sverige att säga nej till generell inblandning av antibiotika i foder. Det var den s k kadaverdebatten i TV som i december 1985 fick Sverige att sluta blanda självdöda djur i foder. Jag förstår att LRF-ordföranden Lars- Göran Pettersson tyckte att detta var hans jobbigaste vecka som LRF-ordföranden. Själv minns jag mycket väl 5 december 1985 när bilderna på döda hundar, katter och kor vid köttmjölsanläggningen i Krutmöllan välde ut ur TV-rutan. Att jobba på Slakteriförbundet då var inte nådigt. Radioprogrammet Konsumentekot, med bl a Erik Fichtelius var en rysare – speciellt i samband med julskinkepremiären. Antingen var det levande grisar i skållkaret eller urin som trängde in i stickhålet på grisen. Det fanns dock en trygghet i att Slakteriförbundet på den tiden hade ett aktivt handlingsprogram Omsorg i Djurskötseln.
Det finns säkert anledning att kritiskt granska Djurrättsalliansens sätt att dokumentera missförhållandena i svensk grisproduktion. Men därifrån till att inte säga att det finns problem som måste åtgärdas, visar på dåligt insikt om vad som behövs för att återskapa förtroendet för svenskt griskött. Land Lantbruk har öst galla över Djurrättalliansen och fokuserat på kränkta producenter. Dessutom har man interjuvat en s k kommunikationsexpert som kraftigt kritiserar LRF och representanter för grisproducenterna för att inte försvara sina medlemmar. Jag tycker att Annika Bergman, ordförande för Grisföretagarna och Lars Göran Pettersson har varit väldigt tydliga med att ta avstånd från de missförhållanden som visats i TV och det var helt rätt och klokt. ATL till skillnad från Land Lantbruk har däremot har tydligt pekat på branschens behov av att återfå förtroendet.
Nu finns en ökad efterfrågan på ekologisk julskinka. Vill det sig illa får vi in dansk ekologisk julskinka. Danska regler för eklogisk grishållning tillåter att suggorna får ring i näsan – helt i konflikt med naturligt beteende och förbjudet enligt svensk djurskyddslagstiftning. Om man vill ha kvalitetssäkrad svensk skinka föreslår jag Svenskt Sigill – märkta skinkor som ett prisvärt alternativ. Grisarna går inte ute, men har en bra inomhusmiljö och har god hälsa.
.
En kommentar
Jag är inte imponerad av ”världens bästa djurskyddslagstiftning”. Med bilderna från djurrättsalliansens granskning på näthinnan, och med vetskapen att vi fortfarande utan någon som helst bedövning kastrerar 4000 grisar om dagen, så lämnar den uppenbart så mycket över att önska, så att man inte på allvar kan tro att det kan ske tillräcklig bättring bara genom att en ”tredjepartscertifiering” nu genomförs.