Jag var inte på SLU häromdagen när man ventilerade fördelarna med konventionellt respektive ekologiskt lantbruk. Vad jag förstår, så fortsätter pajkastningen där man från respektive håll plockar fram studier som bevisar att det ena eller det andra är rätt. För mig är det självklart att ska man som politiker, intresseorganisation och opinionsbildare agera, måste man ta ansvar för helheten. Vi måste förbättra såväl det konventionella som det ekologiska lantbruket när det gäller uthållighet – övergödning, utsläpp av växthusgaser, biologisk mångfald, markens bördighet och inte att förglömma att djurhållningen så lång möjligt måste göra sig oberoende av antibiotikainsatser. Just nu verkar absolutismens intolerans härska, som jag skrivit om förut. Och vissa drar sig tyvärr inte för att tillgripa rena falsarier för att svartmåla konventionell produktion. Detta gynnar inte en hållbar utveckling.
Jag har läst den intressanta interjuven med avgående jordbrukskommissonären Marianne Fisher Boel. Inte för jag är någon expert, men jag tror hon slår huvudet på spiken när hon säger att EU:s bönder inte klarar sig på marknadens villkor helt utan kollektivt stöd från EU. Konsumenterna är inte beredda att betala vad produktionen kostar. Skulle vi släppa alla styrmedel för levande landsbygd och miljöstimulanser, så skulle vi sannolikt få en skrämmande specialisering och effektivisering av livsmedelsproduktionen. Glöm målen om en levande landsbygd och ett öppet landskap. EU- produktion skulle ersättas av import med andra krav på livsmedelssäkerhet, miljö och djurskydd. Via CAP den allmänna jordbrukspolitiken betalar vi via skattsedeln en del av de nyttigheter som bönderna levererar. Och visst kan man säkert ommöblera i stöden för att få en ökad fokusering mot det som samhället är berett att betala för och det är sannerligen mer än ekologisk produktion. Det intressanta är att moderaterna anser att just ekologisk produktion skulle klara sig på marknadens villkor och vill avveckla stöden. Om de ekologiska bönderna skulle ta ut den verkliga kostnaden för sin produktion, så är det frågan om vilka som skulle ha råd att köpa ekologiskt – sannolikt i alla fall inte den offentliga upphandlingen.
Under alla mina år i branschen har jag lärt mig att det inte skapar trovärdighet att snacka skit om konkurrenterna d v s importerade livsmedel. Däremot kan man givetvis sakligt redogöra för skillnader i lagstiftning mellan länder. Men vem tjänar på att förespråkare för ekologisk/biodynamisk produktion far med rena osanningar, som att det används tillväxtfrämjande hormoner och GMO-tillsatser i svenskt konventionell produktion? Inte gynnar det jordbrukets uthållighet eller Sveriges bönder – och jag förutsätter att vi faktiskt vill ha dessa kvar.
3 kommentarer
”Under alla mina år i branschen har jag lärt mig att det inte skapar trovärdighet att snacka skit om konkurrenterna d v s importerade livsmedel.” Skrattade mycket högt åt detta.
Sakligheten får väl då bli att svenskt djurskydds inte alls är bäst i världen. Vi har senaste drygt 20 åren istället halkat efter på många punkter. Förebilderna för sverige att ta efter är istället Österrike och Schweiz.
Att redovisa fakta exempelvis salmonellaförekomst, antibiotikaanvändning eller gällande lagstiftning i Sverige och i andra länder anser jag inte är att kasta skit. Vad jag reagerar på är när man far med osanning och kommer med osakliga allmänna slängar som jag är kritisk. Sedan finns det djurskyddslagstiftning i Österrike och Schweiz som är väl värt att respektera. Men är det inte så att man tillåter näbbtrimning av höns i Schweiz fortfarande?
Nej näbbtrimning är förbjudet i schweiz sedan början av 1990-talet.