För oss som vill fortsätta äta kött är slaktarna en oerhört viktig grupp. Vi är beroende av deras yrkeskicklighet och respekt för de djur de dödar. ”Blågul slaktare” heter en bok skriven av Gunnar Brulin journalist på livsmedelsarbetarnas tidning Mål & Medel. Gunnar har lång erfarenhet från köttindustrin. Den som själv varit del av denna på 80 – 90 talet känner igen en del av historiebeskrivningen. Jag har ibland lite svårt att hänga med i resonemangen med historiken kring slakt, tillbakablickar och personbeskrivningar. Kvar ligger dock känslan av det som Gunnar uttrycker: ”slaktarens specifika förbindelse med döden. Ordet slakt rymmer en betydelse av att inte bara dö, utan också bli uppslukad och förvandlad. Som nattvarden för de kristna”. Och självfallet finns en yrkesstolthet hos slaktarna trots att man blir ifrågasatt av såväl kapitalägare som djurrättsaktivister.
Så här inför julen och julbordet är det kanske rimligt att fundera över slakt. Många vill nog inte det. Det här att vi dödar djur för att kunna äta kött, korv och leverpastej. Som del av djurskyddet, ser jag som min uppgift att alla djur ska ha det bra som möjligt så länge de lever. Man kan göra som Djurens Rätt och veganerna och säga nej, men så länge inte världen består av veganer har vi ett ansvar för att driva opinion och påverka beslutsfattare och djurägare för ständiga förbättringar. Ibland funderar jag över de, som inte äter kött av etiska skäl, men accepterar mejeriprodukter, ägg och fisk. Även kor blir kött och hönor måste avlivas. Fiskar avlivas ofta på ett oacceptabelt sätt.
Jag har tidigare läst Gunnars bok: ”Billig mat en dyr affär” och på nattduksbordet ligger boken: ”Dagens rätt – om mat, makt”. Boken tar upp frågorna kring makten över maten d v s samma tema som Vi Konsumenters och Slow Foods seminarium i september i år. Hur vi ska försörja en växande befolkning och vilka ska bestämma vad som produceras och hur? Det är en viktig fråga som måste stå på dagordningen även i fortsättningen. Men att läsa boken får nog anstå till ”jullovet”. GOD jul tillönskas alla, speciellt medlemmar i Djurskyddet Sverige, men jag inkluderar även medlemmar i Djurens Rätt och alla som vill förbättra för djuren inklusive Sveriges bönder.
En kommentar
Men det var väl ändå lite väl förenklat?
Som vegan arbetar jag (och det gör även Djurens Rätt i hög grad) för att de djur som inte kommer undan slaktdöden ska skonas från lidande och obehag – i alla fall så långt som det är möjligt. Man kan vara vegan och reformist. Jag är det utifrån att jag anser att djur har upplevelseförmåga och intressen av sina liv. Man kan givetvis även vara köttätare och reformist. Men då bör man också känna sig manad att att ange den ideologiska grunden för det. Du skriver t ex inte varför man ska döda något som har det bra… Vad ger dig den rätten? Vad är det för egenskaper som de övriga djuren saknar, och som är relevanta för din ståndpunkt?