Äkta Vara – märkningen har provocerat många inklusive Livsmedelsverket. Men marknaden har valt. Försäljningen av Äkta Vara – produkter har ökat rejält enligt matvarukedjan City Gross, som satsat på anlita Mats-Eric Nilssons förening Äkta Vara, för att minska tillsatserna i maten. Under de två första månaderna ökade försäljningen med 19,1 %. Det visar att kommunicerar man värden som är viktiga för konsumenter, kan dessa göra medvetna val. Frågan är hur man ska möta många konsumenters krav på djurvänlig uppfödning? Ursprungsmärkning är viktig och nödvändig, men frågan är om det räcker. Och hur ska man möta konsumenternas vilja att köpa från producenter som aktivt arbetar med att minska klimatpåverkan.
Det finns ett mantra som upprepas med en dåres envishet, att konsumenterna förvirras av nya märkningar. Äkta Vara – märkningen visar att, är en fråga speciellt viktig för vissa konsumenter så fungerar det medvetna valet. Viktigt är förstås att märkningen är trovärdig d v s att det finns ett seriöst innehåll och en trovärdig avsändare. Tredjepartscertifiering är en styrka eftersom kontrollen sker regelbundet av en oberoende kontrollorganisation. Svenskt Sigill, KRAV och Demeter är idag kontrollerade på detta sätt och nästa år hela den svenska grisuppfödningen. Svenskt Sigill representerar god konventionell svensk uppfödning och svarar upp mot höga krav på livsmedelssäkerhet, djuromsorg och miljöhänsyn. KRAV, EU-ekologiskt och Demeter är olika varianter av ekologisk produktion. GMO – växter och GMO – foder tillåts inte av varken Svenskt Sigill, KRAV eller Demeter.
Kritiken mot svensk grishållning har skapat ett sug efter ekologiska julskinkor. Men svenska ekologiska grisar mår inte alltid så bra (se blogg 27 april). Även om dessa grisar har större möjlighet att bete sig naturligt och får gå ute, är det inte säkert att de är friskare än konventionella grisar. Svenska Djurhälsovården visar i sina studier att KRAV-grisarna 2008 hade lika mycket lungproblem som konventionella grisar. Dessutom har de ofta ont i lederna. Dagens grisar är inte anpassade till ett liv på knöligt underlag. Det är kanske dags att byta grisras och satsa på den mer robusta Linderödsgrisen. Många av de intentioner som finns i KRAV:s regelverk uppfylls inte. Ekologiska grisar går alltmer inomhus. Kravet på att grisarna ska beta på sommaren uppfylls inte alltid. Tanken är också att grisarna ska vistas på samma gård från födsel till slakt, men nu handlar man med ekologiska grisar mellan gårdar, vilket innebär att man blandar djur av olika åldrar som smittar varandra. Från djurskyddssynpunkt är det viktigt att våra grisar är både friska och får möjlighet att bete sig naturligt.
2 kommentarer
Bör man överge nationalismen? Som konsument har jag aldrig sett den raka koppling, som företrädare från konsument- och branschorganisationer tycks se, mellan svenskt och gott djurskydd. Varför ska man välja svenskt för? Varje gång som djurplågeriskandaler får medieutrymme i Sverige så devalveras också värdet av att välja just svenskt. Varför inte ha ett märke som ställer kvalitativa krav – inte nationella? Personligen ger jag blanka tusan i var mina livsmedel produceras, så länge som de är djur- och miljövänliga.
Är t ex inte Sveriges konsumenter en förlängd arm från näringen, precis som Svenskt Sigill? För att få trovärdighet bör den skapas i sådana fall.
Fram för en märkning som inte känner nationsgränser utan som endast känner för djur och miljö!!
Sveriges Konsumenter vill verka för att konsumenterna ska kunna göra medvetna val när det gäller miljö och etik. Men när man talar om behovet av att konsumenterna ska få den informationen, oberoende av var varan produceras, då backar man och talar om att konsumenterna blir förvirrande av flera märken (typ klimatmärkning) eller för mycket information. Jag vill som du ha en djurvälfärdsmärkning, men idag är det bara ursprungsmärkning som har en sådan funktion genom att djurskyddslagstiftningen varierar mellan länder (läs gärna Djurskyddets broschyr http://www.djurskyddet.se). Låt oss kämpa för att Sverige kan utveckla djurskyddslagstiftningen och se till att den efterlevs. Även det Europeiska djurskyddet vill ha ursprungsmärkning, för att kunna utläsa om djuren transporterats en eller flera gånger.