Professorerna Martin Wierup och Ivar Vågsholm försöker i DN under rubriken ”Planekonomi”, skaka liv i Gerhard Larssons myndighetsutredning. Att ropa på en svensk livsmedelsäkerhetsmyndighet därför att Djurrättsalliansen på bild lyckats fånga vissa missförhållanden i svensk grisuppfödning, är verkligen långsökt. Är det verkligen någon som tror att en livsmedelssäkerhetsmyndighet med djurskyddsansvar skulle ha fångat upp dessa problem med sin tillsyn? Tillsynsbesök vart tredje år löser inte problemet. Det krävs mycket mer och det är också på gång. Nej den svenska helhetsmodellen har visat sig bidra till att producera säkra och trygga livsmedel med hög djurskyddsnivå. Att skapa motsättningar mellan främjande och reglerande är kontraproduktivt. Hållbarheten, djurskyddet och smittskyddet skulle ha urholkats med en ny livsmedelssäkerhetsmyndighet.
Hade Sverige haft jätteproblem med salmonella, antibiotikaresistens, campylobacter, BSE eller bekämpningsmedelsrester kanske det hade varit skäl för att fokusera livsmedelsäkerheten i en myndighet. Men med den svenska helhetssynen och med den myndighetsstruktur vi har är det faktiskt tvärtom. Vi hör till de bästa inom EU (danskarna får ursäkta) när det gäller att bekämpa salmonella och antibiotikaresistens och har den mest ambitiösa djurskyddslagstiftningen. Att tillsyn och efterlevnad kan förbättras är en annan sak.
Konsumenter och producenter har ett gemensamt intresse av att djurhållningen och växtodlingen som ger oss livsmedel, sällskap, rekreation och en mängd kollektiva nyttigheter som biologisk mångfald och öppna landskap hanteras i ett helhetsperspektiv. Den helhetssynen saknades i Gerhards Larssons förslag till ny myndighetsstruktur. Huvudsyftet med den nya myndigheten var säkra livsmedel. Livsmedelsfrågorna är givetvis väsentliga för konsumenten och de hade beaktats väl i rapporten. Men djurfrågorna exempelvis djurskyddet och allmänhetens skydd mot smittsamma djursjukdomar utgör en väsentlig del av konsumenternas säkerhet och intresse. De måste därför garanteras en hög status och en tydlig identitet vilket utredningen inte brydde sig särskilt mycket om. Djurskyddsfrågorna skulle flyttas än en gång och marginaliseras liksom smittskyddsaspekter kopplat till djur som lever nära oss, som hundar, katter och hästar.
Många konsumentstudier visar att en majoritet av konsumenterna lägger stor vikt vid produktionskvalitet d v s hur djuren föds upp och hanteras och hur växterna odlas. Hållbarhetsperspektivet lyste med sin frånvaro i rapporten. Erfarenheter från länder som inrättat en livsmedelssäkerhetsmyndighet är att frågor som inte har direkt bäring på livsmedelssäkerhet nedprioriteras.
Inom EU har man tydligt skiljt på riskvärdering och hantering. Den Europeiska Livsmedelsäkerhetsmyndigheten (EFSA) inrättades för att säkerställa en från Kommissionen fristående riskvärdering. I dag i Sverige hanteras riskvärdering av såväl SVA som Livsmedelsverket. Det mest rationella hade varit att slå samman dessa funktioner i en särskild riskvärderingsmyndighet. Istället föreslog Gerhard Larsson att riskvärdering skulle hanteras av ett fristående vetenskapligt råd, vilket är en udda och oprövad konstruktion. Den möjliggör inte de snabba riskanalyser som är nödvändiga när vi ska förbereda oss för annalkande smittor och tillvaratar inte heller den kompetens som idag finns inom SVA och SLV.
2 kommentarer
Men det känns rätt uppenbart att djurskyddsfrågor bör handhas av en särskild myndighet, och inte av samma myndighet som har att främja svenskt jordbruk.
Men varför ersätta något som har brister med något annat som också kommer att ha brister?! För alla djur som berörs av djurskyddslagen och av djurskyddstillsyn har faktiskt inte med livsmedel att göra (travhästar, hundar, katter, försöksråttor osv). Varför inte bara återinföra djurskyddsmynidgheten helt enkelt. Ja efter en klädsam tid i malpåse förstås (några år), så att allmänheten inte uppfattar den politiska ledningen som alltför mycket fram och tillbaka.
Och Gunnela, såsom jag sett någon annan kommentera tidigre inlägg här på din blogg: Sverige har inte världens mest ”ambitösa” djurskyddslagstiftning. Den finns i andra länder i Europa. Schweiz är främsta föregångslandet.
Till Fredrik
Jag avstod från att citera hela den debattartikeln som kom in i Svenskans Brännpunkt i maj i år eller Djurskyddets yttrande. När det gäller Gerhard Larssons utredning var Djurens Rätt och Djurskyddet Sverige helt överens om att en flyttning av djurskyddet var klart olämpligt. När det gäller djurskyddslagstiftningen så jämför jag avsiktligt Sverige med andra EU-länder eftersom frågan om myndighetsstruktur handlar om just andra EU-länder. Vi har ju inte särskilt mycket handelsutbyte med Schweiz utom import av emmentalerost förstås.