Tyvärr infriades mina negativa förväntningar – det bidde bara en tumme. En i och för sig intressant och storslagen djurvälfärdskonferens, Welfare Quality, på SLU, men djurtransportfrågorna har lyst med sin frånvaro liksom frågan om djurvälfärdsmärkning. Det finns också kritik över hur försöksdjursdirektivet har hanterats. Men djurhälsa är också djurskydd. Sverige hade ett lyckat möte med EU:s chefsveterinärer (CVO) i oktober där man la grunden för den nya djurhälsolagstiftningen. En konklusion från CVO- mötet var att den största riskfaktor för spridning av djursjukdomar är djurkontakter d v s handel med levande djur. Speciellt gäller detta inköp och blandning av djur från många besättningar och djurmarknader. Detta konstaterande kan vara till god hjälp när vi vill driva djurtransportfrågan och rätten för Sverige att skydda sig från smittsamma djursjukdomar. En annan framgång var att Sverige placerade antibiotikaresistensfrågan på kartan. Det blev stor uppslutning kring seminarier i såväl Jönkping som på KSLA.
När Sverige presenterade sina planer inför ordförandeskapet i EU, deklarerade Eskil Erlandsson stolt att djurskyddsfrågorna var prioriterade. Vi vet att det är Kommissionen som har förslagsrätt, men man tycker ändå att Eskil Erlandsson kunde ha drivit på och väckt frågan om djurtransporterna på ett ministerrådsmöte. Holländarna ville ha upp frågan på dagordningen, men nu uppfattas den som död. Cirkulation av Kommissionens förslag mellan direktoraten inom Kommissionen har gjort att frågan helt har gått i stå.
När det gäller djurvälfärdsmärkning, verkar det som om förslaget om en gemensam EU-standard väckt störst intresse. Tanken är att detta ska vara en parallell till dagens EU-ekologiska standard, där en EU-förordning fastställer kriterierna. Från svensk synpunkt är detta troligen en dålig lösning, eftersom det inte är osannolikt att den gemensamma EU-standarden hamnar på en nivå under svensk djurskyddslagstiftning. Idag gäller detta för EU-ekologiskt, där det exempelvis är tillåtet att sätta ring i grisarnas tryne för att undvika att grisarna ska böka i jorden. Detta är inte tillåtet enligt svensk djurskyddslagstiftning, eftersom det direkt strider mot kravet på naturligt beteende.