Mycket kvarstår från önskelistan för 2009. Jag vill att utredaren av djurskyddslagstiftningen inser att man inte kan ersätta krav på djurmiljö och skötsel (resursbaserade krav) med funktionskrav och djurvälfärdsindikatorer om man vill förebygga djurskyddsproblem. Jag vill att utredaren av djursmittskyddet inser att man inte kan vältra över kostnaderna för bekämpning och kontroll av allvarliga djursjukdomar på bönderna och marknaden utan att det får negativa effekter. Jag hoppas djurskyddskontrollen kommer att fungera bättre. Jag hoppas att IP Sigill – certifieringen för gris, nötkött, lamm, transport och slakt kommer igång under nästa år. Jag hoppas att regeringen, livsmedelsindustrin, handeln och konsumentorganisationerna tar sitt ansvar när det gäller märkning och information på livsmedel när det gäller miljö, etik, djurskydd och klimat. Och sist men inte minst – jag hoppas att pajkastningen mellan förespråkare för konventionellt respektive ekologiskt övergår till en gemensam kunskapsbaserad satsning på hållbar livsmedelsproduktion och konsumtion.
Det blev inget riktigt klimatavtal i Köpenhamn. Och det känns beklämmande. Klimatfrågan har, som jag tycker, tydliggjort att man inte längre kan prata om U – och I länder när det gäller ansvar och åtaganden. Det är snarare rika och fattiga och att de som växer måste göra det på ett sätt som innebär mindre utsläpp av växthusgaser. Det, som ändå känns någorlunda hoppfullt är att man kollektivt har ambitionen att försöka rädda regnskogarna. Jag hoppas på att något mer konkret kommer fram i förhandlingarna under 2010.
Vi slapp en ny livsmedelssäkerhetsmyndighet. Det stod på min önskelista för 2009. Att Martin Wierup och Ivar Vågsholm i sin DN-debattartikel hänvisar till ambitioner i Sverige 1912 känns faktiskt ganska mossigt. I början av seklet fanns inget EU. Man måste faktiskt försöka förstå att det är en nackdel att skilja jordbrukspolitiken, med sin viktiga roll att främja en hållbar utveckling, från frågor kring att reglera inte bara livsmedelsäkerhet utan också miljö och djurskydd. Det innebär att det är ett värde i att det finns ett Jordbruksverk, som tar helheten. Martin och Ivar nämnde inte fisk och fiske, där Gerhard Larsson faktiskt ville ta ett helhetsgrepp.
Christer Wretborn, utredare för smittsamma djursjukdomar, har fått tre månader till på sig för att rapportera hur han ska minska statens kostnader för bekämpning av zoonoser och andra allvarliga smittsamma djursjukdomar. Ryktet säger att han vill göra det enkelt för sig och överföra kostnaderna från staten till näringen. Det lär finnas anledning att återkomma i frågan.
Själv lovar jag att även nästa år ska tjata om djurskydd, antibiotikaresistens, livsmedelsmärkning, salmonella, ursprungsmärkning, GMO, Belgisk Blå, beteskrav, halm till grisar, fixering av suggor, djurtransporter och andra frågor kring miljö, hälsa och etik.
3 kommentarer
Ur budgetproppen för 2010. ”Utbrott av allvarliga smittsamma djursjukdomar kan orsaka mycket stora förluster för lantbrukare i drabbade områden och i vissa fall också innebära risker för folkhälsan. Smittspridning är gränsöverskridande och att upprätthålla goda förhållanden inom Sverige är beroende av att andra regioner i EU och världen gör detsamma. På dessa grunder finns därför ett europeiskt mervärde i att samarbeta i EU. Sverige ska bidra aktivt till den pågående översynen av EU:s djur-hälsopolicy, med syftet att förenkla och effektivisera lagstiftningen samt att se till att de ekonomiska resurserna används på bästa sätt.
Inom landet verkar regeringen för att bevara det generellt goda djurhälsoläget. Sverige har ett mycket gott smittskydd, bl.a. därför att vi varit noga med att bekämpa smittsamma djursjukdomar. Genom dessa förebyggande åtgärder undviker vi mycket större kostnader för samhället.”
Samtidigt sänker regeringen nu anslaget för smittskydd mot zoonoser och epizootier från 286 miljoner 2009, med prognos använt 268, till 150 miljoner 2010 i samma budgetpropp 2009/10:01. Därmed har man ju redan berättat vad Wretborn skall komma fram till? Och citatet ocan var just bara vackra ord. Så trångsynt!
Har du något önskemål om att köttkonsumtionen ska minska?
Till Linus
Ja tyvärr är syftet tydligt – staten ska kortsiktigt spara pengar. Att man sedan som man själv säger kommer förlora pengar i andra ändan genom exempelvis ökad antibiotikaresistens, vill man inte ta till sig. Det finns väl fördelar med fri handel, men när det gäller handel med allvarliga smittsamma djursjukdomar så är det en dålig affär.
Till Sara
En minskad köttkonsumtion är önskvärt från klimatsynpunkt. Det har jag uttryckt ett flertal gånger. Men eftersom jag värnar de svenska miljömålen och de svenska värdena, ser jag helst att minskningen sker genom minskad import.