Det räcker inte med att vara bra på ekologiskt, för att vara bra på djuromsorg. Min erfarenhet är att COOP är den handelskedja som varit dålig på att tala om vad man vill och svara upp mot konsumenternas önskemål när det gäller att ställa djurskyddskrav på det man köper in. Medan ICA och Axfood åtminstone säger att suggorna ska lösa, fick jag svaret av COOP i somras att man skulle besöka Danmark. Har det hänt något sedan dess? Sedan har jag med flera andra, tyckt att skåningar och dalkullor ska ha rätt att få köpa närproducerad mjölk i COOPs butiker, vilket COOP missunnat dessa genom centralt avtal med Arla. Och nu prispressar man Leksandsbröd ut ur butikerna. Läs Fri Köpenskaps ledare 22januari.
Mina frågor till COOP bygger på min styrelsekollega Christina Möllers krönika i Fri Köpenskap den 22 januari. Uppriktigt sagt känner jag inte igen mig i Christinas beskrivning av ”griskrisen” innan jul. Hon hävdar att kårandan innebar att man gick i försvar och höll varandra om ryggen. Visst, läste man tidningen Land så kändes som om man mest sköt på budbäraren Djurrättsalliansen, men jag har uppfattat att ordföranden i såväl LRF som Grisföretagarna verkligen tog avstånd från de, som missköter sina djur. Dessutom, som jag tidigare skrivit om, erkänner man att det skett en oacceptabel värderingsförskjutning bland vissa grisproducenter. Nu vidtar man något konkret, genom att slakterierna kommer att ställa krav på att grisuppfödarna tredjepartscertifierar sig. Slakterierna måste också förstå, att man måste ställa krav på sina leverantörer, inte minst eftersom ICA kräver det. LRF och köttbranschen får väl dock ta lärdom av hur mediadebatten har uppfattats.
Sedan kommer jag med en dåres envishet driva, att för att medverka till att djuren ska få det bättre krävs att man tar ett helhetsgrepp. Att erbjuda ekologiska livsmedel är väl bra, men om man som inköpare i offentlig upphandling eller i handeln accepterar att köpa griskött från Italien, Tyskland eller Danmark utan att ställa något som helst krav, tycker jag det är dubbelmoral, inte minst med tanke på CIWF:s avslöjanden om hur det ser ut i europeisk grishållning. Och hur är det med nötköttet från Irland? Ställer man fortfarande krav på att det inte ska komma från djur utan Belgisk Blå-inslag eller har man glömt det? Och hur är det med kalvkött från Holland eller Halal-slaktade djur från kontinenten? Jag vill inte på något sätt förringa att den svenska köttbranschen måste ta i sina problem d v s säkerställa att man håller sina löften, men från djurskyddssynpunkt önskar jag att jag kan lita på min butik. Se till at ursprungsmärkningen fungerar så att jag kan välja bort och ställ tydliga krav på leverantörerna.
En kommentar
Djurskydd kallas ofta KRAV svenskt kött, oavsett butik.
Jag vet inte om det är av gammal vana, att man inte har insyn i djurplågeriet, som får människor att köpa det billigaste köttet på marknaden.
Om man inte har råd är en annan femma, skamligt är det däremot om man har råd men handlar för billighetens skull..