”KRAV och EU- ekologiskt är marknadskoncept. Det viktiga är att vi kommer framåt mot bättre hållbarhet”. De förlösande orden fällde Svante Axelson, Naturskyddsföreningen, på KSLA:s seminarium: Vägar till hållbarhet i fredags. Han pekade på de möjligheter som ändå finns att via den gemensamma jordbrukspolitiken CAP, att stödja jordbrukets kollektiva nyttigheter som landskapsbilder, kolsänkor, biologisk mångfald och andra ekosystemtjänster. Han hade satt ett frågetecken för djuromsorg, men detta är både möjligt och önskvärt från djurskyddssynpunkt – ett budskap från oss i det svenska och Europeiska djurskyddet. En annan slutsats är att eftersom konsumtionen har stor betydelse för produktionens hållbarhet, måste offentliga upphandlare och konsumentorganisationerna skaffa sig högre kompetens för att bli bättre beställare.
Seminariet var uppdelat i vägvisare och styrmedel. Plattformen lades av Kevin Noone, Stockholm Resilience center m m kring planetary boundaries d v s de kritiska frågor som hotar vår planet – koldioxidutsläppen (klimatfrågan), biodiversiteten, kemiska föroreningar, färskvattnet, kväve – och fosforutsläpp, jordbruksarealen m m. Det är en ny situation i det att det är människan som driver utvecklingen. Flera talare tog upp hotet mot åkermarken. Och jag tänkte på min son, landskapsarkitekten, som doktorerat just på förtätning av städerna (dock inte nödvändigtvis skyskrapor) som alternativ till det, som benämns, urban sprawl d v s spridd bebyggelse.
”Att spruta gift på maten är fel” sa Johan Ununger, Saltå kvarn. Han gjorde sig populär, hos en del av auditoriet, genom att hävda att forskning bygger på värderingar och krävde därför ett nytt SLU. Självklart påverkas forskningen av forskarnas värderingar, men värderingar utan någon kunskapsbas kan leda käpprätt åt skogen. Eftersom den hållbara konsumtionen är en av knäckfrågorna krävs större kunskap i den offentliga upphandlingen och hos konsumenterna. Svante Axelson talade ,som många andra brukar göra, om bristen på en organiserad konsumentrörelse till skillnad från producenterna. Problemet med en konsumentorganisation är att den ska syssla med allt från livsmedel, banktjänster, reklam till barn och leksaker. Men eftersom livsmedel är en så viktig fråga, måste konsumentorganisationerna skaffa sig en bättre kunskapsbas för att kunna ställa krav på politiker och aktörer i livsmedelskedjan.
Tyvärr gav rektor för SLU, Lisa Sennerby- Forrse, som inte hört Johan Ununger, en otydlig och spretig bild av SLU:s satsningar på jordbrukets hållbarhet. GMO – grödorna har hittills inte visat sig ge några allvarliga problem hävdade rektorn. Detta ifrågasattes bl a av Christel Cederberg, SIK. Dagens GMO – grödor har inte levererat det man lovat d v s räddat världen. Herbicidresistenta GMO-majs, soja och bomull är dominerande grödor i många länder med ökad intensitet och kemiföretagen som äger utsädet. Nu har amerikansk forskning också visat att herbicidresistens kan överföras till ogräs. Pesticidanvändningen har ökat i Argentina, ett av länderna med stor GMO-odling.
Sammanfattningsvis var seminariet både inspirerande och tänkvärt. Vi kan som, Annika Åhnberg inledde seminariet, inte ena dagen tala klimat och andra dagen biologisk mångfald och tredje dagen kemiska bekämpningsmedel. Man måste greppa helheten. Vi kan inte leva utan livsmedel. Antingen ekologiskt eller konventionellt är ett stickspår. Hela jordbruket måste gå mot hållbarhet.