På ministerrådet den här veckan ska ovanstående frågor behandlas. Känner jag Eskil Erlandsson (eller snarare regeringen) rätt så säger man nej till all form av obligatorisk djurvälfärdsmärkning. Trots att konsumenterna i många år ropat på ursprungsmärkning och vill göra medvetna val utifrån hur djuren har fötts upp och slaktats. Marknaden får fixa detta, precis som ursprungsmärkningen, anser regeringen. Sverige (SLU) vill hemskt gärna få det nya djurvälfärdscentret. Men då måste man reda ut vad detta ska ha för uppgift. Det får inte bli dubbelkör med vad andra institutioner gör.
För att kunna göra medvetna val, krävs kunskap. Vi kanske tror att konsumenterna vet vad som gäller d v s hur svensk djurskyddslagstiftning skiljer sig från EU:s djurskyddsdirektiv, men det är tveksamt. Därför har Djurskyddet Sverige tagit fram en broschyr: Hur mår djuren som ger oss vår mat. Den kan du hitta på www.djurskyddet.se. Flera stora konsumentundersökningar i EU (EU-barometern 2005 och 2007) visar att europeiska konsumenter engagerar sig i djurens välfärd och vill att det görs mer. Kommissionen har också i sin handlingsplan för bättre djurskydd 2006 – 2010 talat om behovet av att informera konsumenterna. Detta är en angelägen uppgift. Det Europeiska Djurskyddet, Eurogroup for Aniamals betonar detta i sitt uttalande. Eurogroup vill ha harmoniserade EU-kriterier i frivilliga kvalitetssäkringsystem, så att konsumenterna inte vilseleds. Det vi alla kan vara överens om är att en EU-märkning är förkastlig, eftersom det finns stora skillnader mellan EU-länder och det inte säger något om den verkliga tillämpningen av djuromsorgen. En EU-harmoniserad djurvälfärdsstandard riskerar att hamna under den svenska djurskyddslagen. Men alla i livsmedelskedjan har sitt ansvar – inte minst handeln, som ställer krav på producenterna.
Men visst finns det de som vet och vill välja åtminstone i butik. Ska man som svensk konsument verkligen nöja sig med att KRAV, EU-ekologiskt och Svenskt Sigill har djurvälfärdskriterier i sin standard. Welfare Quality vill införa sina djurvälfärdsindikatorer i ett premieringsystem. Som konsument accepterar jag inte att frågan bara stoppas i byrålådan med stöd av Eskil Erlandsson i ministerrådet. Djurskyddet Sverige kommer i alla händelser driva frågan vidare.
Inrättandet av djurvälfärdscentrum har ett värde eftersom det sätter djurskyddet på kartan. När det gäller det Europeiska djurvälfärdscentret så får det inte dubblera vad som idag utförs av EFSA (vetenskapliga riskbedömningar), FVO (implementering av regelverk och kontroll), EU-stödda forskningsprogram eller ECVAM (försöksdjur och alternativ). Centret bör heller inte syssla med underlag för känsliga policy-beslut eller godkänna produktionssystem. Institutionen kan vara ett bra centralt informationscentrum, som kan ge information och råd när det gäller vetenskap, tekniska och juridiska frågor, marknadsaspekter och kommunikation. Ha koll på vad som händer i EU:s medlemsländer. Man kan också ta en roll i träning och utbildning för myndigheter och andra aktörer. Man kan vara till hjälp med att ta fram hjälpmedel i genomförande och kontroll av gällande lagstiftning inom djurskyddsområdet.