Eva Eriksson, som utredare av den svenska djurskyddslagstiftningen, har skickat ut ett antal viktiga och avgörande frågor till allt från Näringsdepartementet, Kustbevakningen, SLU, LRF och Jägarnas riksförbund, till djurskyddsorganisationerna, Sveriges Konsumenter och Svenska Musklubben. Vilket helvetes jobb för utredningssekreterarna att sammanställa detta till något vettigt. Man undrar vad det är Eva Eriksson vill uppnå? Konkurrensverket har dock gjort det enkelt för sig och föreslår en harmonisering av svensk djurskyddslagstiftning till EU:s nivå, så att den offentliga upphandlingen och konsumenterna kan få billigare livsmedel. Vad det innebär för skyddet av de svenska djuren tar man ingen hänsyn till. Tydligen har man inte heller läst direktivet till utredningen, som tydligt anger att den svenska djurskyddsnivån ska bibehållas.
Jag har tidigare skrivit om drivkrafterna för regeringens att se över den svenska lagstiftningen inom djurskyddet. Förutom att Eva Eriksson frågar om vad som är problemen med dagens lagstiftning, så ställs frågan om hur lagstiftningen ska kunna moderniseras, förenklas och göras mer flexibel och målinriktad. Vad skulle hända om detaljeringsgraden minskade. Detta är frågeställningar som främst drivits av näringen. Det ligger också i linje med den allmänna strävan från regeringen mot regelförenklingar och att lätta den administrativa bördan för företagarna. Det är ingen dålig utmaning för en utredare att se över hela djurskyddslagstiftningen med det syftet och ändå behålla dagens djurskyddsnivå. Men frågan är om lösningen är att innan utredningen ens har kommit igång, fråga alla tänkbara intressenter. Nu är det väl inte så att alla 200 remissinstanser kommer att svara och vissa intressenter har mer att tillföra än andra, men ändå – ett ganska konstigt förfarande av en utredare. Men kommer det fram nya idéer så är det väl bra,. Risken är att de tillfrågade mer ställer krav än kommer med lösningar. Konkurrensverkets förslag bör dock förkastas eftersom det inte ligger inom ramen för utredningsdirektivet.
För de som jobbar dagligen med frågorna är det nog klart, att ska man ha en förebyggande inriktning i djurskyddslagstiftningen, så måste man ställa vissa detaljerade krav på djurens miljö och skötsel. Dessutom gäller det att göra rätt från början. Varken bonden eller djuren tjänar på att man bygger fel. Det innebär att den s k förprövningen av ny – och ombyggnation av djurstallar måste finnas kvar. Kanske kan den göras mer öppen så att praktiska lösningar kan utvärderas. I en sådan utvärdering kan man utnyttja de utvecklade djurvälfärdsindikatorerna d v s man avläser djurens hälsa och trivsel genom att avläsa på djuren.
En kommentar
Läs på min blogg http://forysta.bloggspace.se/
om det missriktade djurskyddet!