Sojamjöl ett bra proteinfoder men med risker

Sojamjölet är ett proteinfoder med bra aminosyrasammansättning, som används över hela världen till kycklingar, höns och nötkreatur. Men kunde vi hitta inhemska bra alternativ skulle mycket vara vunnet. Vi skulle slippa de ekologiska fotavtrycken av odlingen i bl a Brasilien. Förutom att de ökade sojaodlingarna innebär nedhuggning av regnskog och hotar cerradon (savannen), har Malin Olofsson och Daniel Öhman P1, visat att man använder i EU förbjudna bekämpningsmedel. Utan soja i fodret skulle det vara betydligt lättare att dokumentera GMO – fritt foder, något som Svenskt Sigill och KRAV har som viktiga kriterier tillsammans med, än så länge den svenska (inte danska) mejeriindustrin, fågel och ägg -produktionen. Ända fram till 2006 sa hela den svenskägda livsmedelsindustrin nej till GMO. Men inte minst skulle vi minska riskerna med salmonellasmittat foder (se blogg 15 oktober 2009). Sojamjöl är känt för att vara en riskråvara och 30 miljoner ton importeras årligen till EU. En inventering av fyra processanläggningar av soja i Brasilien förra året visade att alla anläggningar var salmonellasmittade.

I morse fick Lasse Helander, Biodynamiska odlarna, möjlighet att i P1 ge sin subjektiva  bild över lantbrukssverige och göra sin tolkning över LRFs uppfattning. Det jag möjligtvis kan ge honom rätt i, är att LRF inte varit öppna för att märka animaliska livsmedel med att de är producerade med hjälp av GMO-foder. Den fråga som jag själv motionerade om vid föreningen Vi Konsumenters första årsmöte 2004. Motionen gick igenom och blev sedan Sveriges Konsumenters position d v s rätten att välja bort kött från djur som ätit GMO-foder.  Det var också budskapet i min första blogg i mars 2006.  Trots ständiga påpekanden från Lantmännen att GMO-friheten kommer blir dyr are och dyrare och det blir allt svårare att finna GMO-fri soja, har svenska mejerier, den svenska ägg och kycklingbranschen hållt fast vid att inte tillåta GMO i foder.  Observera att GMO-soja används i hela EU inklusive danska Arla-bönder. Svenskt Sigill, KRAV och EU-ekologiskt är också GMO- fria när det gäller foder och grödor.

I debatten i morse mötte Lasse Helander Annika Bergman ordförande för grisföretagarna. Mer lämpligt hade varit att slakterierna, som fattade beslut om att tillåta GMO i foder, varit motpart. Det var Swedish Meats, som 2005 bestämde sig för att det inte fanns något värde för konsumenterna i att djuren ätit GMO-fritt foder. Kött och Charkföretagen, KCF, var nog ganska eniga i detta, men Siljans Chark fick backa på grund av en stark Dalaopinion. Efter detta brukar Åke Rutegård, VD för KCF klokt svara att det är upp till medelmsföretagen att ta ställning.

En kommentar

  1. Stefan, URDJUR
    Publicerad 19 mars, 2010 at 14:23 | Permalink

    Jag fann denna intressanta artikel om SR-debatten: http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article637539/Osakligt-om-genteknik-i-SR.html

    Innan jag började plugga till veterinär läste jag bioteknik på KTH, och redan då var vi många som höjde på ögonbrynen åt Monsanto och andra skrupelfria aktörer. Men vi skulle nog aldrig kommit på tanken att kritisera själva tekniken att genmodifiera växter och andra organismer. På samma sätt som man inte kan lasta kärnfysiken för atombomben. Allt som kan brukas kan ju tyvärr också missbrukas.

    Jag tycker GMO-debatten blivit väldigt ensidig, och det är tråkigt att jätteföretag som Monsanto skapar masspanik kring genmodifierade organismer, som ju också kan erbjuda stora miljöfördelar. Här är en artikel från min egen blogg kring ämnet: http://urdjur.se/blog/2010/02/tillsatser-gmo-och-kottlim/

    Var står du själv i GMO-frågan idag?

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.