Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

På KSLA:s (Kungliga Skogs – och Lantbruksakademin) sammankomst i går talades mycket om den vikande produktionen av svenskt kött och den snabba strukturrationaliseringen inom svensk djurhållning. Om man anser att det går åt skogen med svensk djurhållning eller ej, beror på vem man frågar. Grisföretagarna med starkt stöd av LRF, ser oerhört dystert på framtiden. Medan Svensk Mjölk har lagt en tydlig framtidsvision. Men tro inte att Eva Erikssons djurskyddslagsutredning är den gordiska knuten som löser problemen. Det måste nog till egen kraft inom näringen, framtidstro och konstruktiva allianser. Louise Ungerth, Konsumentföreningen Stockholm ansåg att Djurskyddet Sverige i sin konsumentbroschyr var för Sverige-positivt. Men en sak är säker – djurskyddet har inget att vinna på att svensk djurhållning avvecklas till förmån för billig import.

Charlotte Sandgren från Svensk Mjölk tycker det blir för mycket gnäll. ”Vi måste kunna rannsaka oss själva och kunna beskriva vad vi gör”. Exempelvis är Sverige det enda landet som har ett krav på bete för mjölkkorna (även om branschen önskar sig mer flexibilitet) Friska kor är vägen till framgång och satsningen på djurvälfärd känns väldigt rätt i tiden. Det finns mycket att berätta när Riksdagens Djurskyddsforum tillsammans med Djurskyddet bjuder in till seminarium kring Monsterbiffen den 14 april (www.djurskyddet.se). För mjölkproduktionen är kostnadsläget ungefär detsamma i Sverige som i konkurrentländerna. Jag har förståelse för grisuppfödarnas uppgivenhet och jag har tidigare uttryckt oro över den vikande produktionen. Man känner sig klämd från alla håll – inte minst av myndigheternas kontroll och dålig lönsamhet. Jag har tidigare marknadsfört att den svenska grisuppfödningen kommer vara den bäst kontrollerade med höga djurskyddskrav i hela EU. Och det kommer jag att fortsätta med. Ju mer debatt i media – ju mer press sätts på handeln att också ta ställning. Jag ser fram emot den dag då Åsa Domeij, Axfood och Mikael Robertsson, COOP säger som Johanna Stiernstedt, ICA gjorde häromdagen, vi vill värna den svenska uppfödningen och den svenska bondkooperationen (var nu den finns inom slakten?).

Louise Ungerth hävdade, med adress till mig, att mycket är ursprungsmärkt redan idag. Ja så är det, när det gäller kött, men som butiksstudien från 2008 visade, så är ursprungsmärkningen inte sällan felaktig och vilseledande. Och på mejeriprodukter är den verkligen bristfällig. Att Djurskyddet i sin broschyr inte nämnt att man i Sverige kastrerar smågrisar utan bedövning, beror på att det gör man också i de länder Sverige importerar från exempelvis Danmark och Tyskland. Den smärtlindring som tillämpas i dessa länder är ifrågasatt. Louise ifrågasatte också uppgiften om matens vikande andel av hushållsbudgeten, eftersom uteätandet har ökat kraftigt. Det är säkert sant. Men då  tänker jag på filmen FOODinc, som avslöjade att i USA var det Mac Donalds som jättekund, som drev fram storskaligheten och intensiteten i den amerikanska djuruppfödningen och odlingen. I storhushåll och på restauranger är råvaran oftast anonym. Det är i livsmedelsbutiken, som konsumenterna kan rösta för ett bättre djurskydd genom kunskap och medvetna val. Djurskyddet ska göra vad vi kan för att underlätta för konsumenterna, men vi behöver hjälp av såväl LRF, livsmedelsindustri som handel.