Nationellt centrum för djurvälfärd, SLU genomför kurser för djurskyddsinspektörer och veterinärer i hela landet för att uppnå samsyn i djurskyddsbedömningarna av grisuppfödningen. Samtidigt pågår en tråkig hätskt debatt kring länsstyrelsens djurskyddskontroller. Grisuppfödarna känner sig rättslösa. LRF och slakterierna tar ett krismöte med Eskil Erlandsson och Jordbruksverket. Lantbrukspressen och Per Michaneck och Anders Thelins debattbok (Djurskyddslag för vem?) utmålar djurskyddskontrollerna som ett hot mot landsbygden. Djurskyddet å sin sida vill ha fler djurskyddsinspektörer och dessa anser sig vara tämligen samstämda i sina bedömningar. Och Marit Paulsen kräver bättre möjligheter att se till att reglerna följs och kännbara sanktioner vid brott mot djurskyddslagen. Pajkastning gynnar inte djurskyddet. Jag efterlyser mer samförstånd och samsyn och hoppas att Jordbruksverkets kurser gynnar detta.
Jag fick tillfälle att som representant för Djurskyddet Sverige vara med på delar av kursen i Kristianstad för att leda en kort debatt kring olika synsätt på djurskydd. Bakgrunden till att samla såväl djurskyddsinspektörer och veterinärer, är att veterinärerna fr. o m den 1 juni ska använda den s k djurskyddsdeklaration som villkor för att ge djurägaren möjlighet att behandla sina egna djur (tidigare kallad delegerad behandling). Djurskyddsdeklarationen innehåller sju punkter, där veterinären ska göra en bedömning av att djurskyddet i besättningen. Det är inte en myndighetsutövning utan ska vara ett stöd till den veterinär som ger tillstånd till s k villkorad läkemedelsbehandling.
Mattias Gårdlund, inspektör i Skåne, inledde med konstaterandet att det finns en skyldighet som person att känna till och följa lagar och förordningar. Han ifrågasatte kritiken av inspektörernas bedömningar. Han hänvisade till djurskyddsinspektörernas egna kalibreringar som visar på tämligen god samsyn i bedömningarna (något som senare ifrågasattes) . Han konstaterade att besiktningsveterinärerna på slakterierna oftare anmälde djurskyddsproblem till länsstyrelsen än de praktiserade veterinärerna. Kanske inte så konstigt eftersom man trots allt har en kundrelation bonde – besättningsveterinär. Tydligt blev detta, när en veterinär ärligt uttalade att hon aldrig skulle kunna sätta ett kryss på Nej (uppfyller inte kravet på acceptabelt djurskydd), och därmed tappa en kund till en annan veterinär. Detta visar igen att det förekommer konkurrens mellan veterinärer, där läkemedelsförskrivning är ett konkurrensmedel. Det är oacceptabelt och pekar åter på behovet av länsstyrelsens tillsyn av veterinärer. En annan veterinär ifrågasatte att man ska blanda ihop djurskydd med hanteringen av läkemedel. Då har man helt missat hela tanken med att djurskyddet ska vara förebyggande och främja en god djurhälsa d v s djurskyddslagens § 4. Djuren ska hållas i en miljö som främjar deras hälsa. Friska djur ska så långt möjligt uppnås utan läkemedelsinsatser som kompensation för dålig miljö.
Diskussionen kring halm eller strö blev, som väntat livlig. En fråga som jag väckte inom Djurskyddet för några år sedan. Lagstiftningen är tydlig – boxarna ska vara försedda med strö av halm eller liknande material. För slaktsvin är kravet sysselsättning och EU: s grisdirektiv kräver ständig tillgång till strö eller annat material. Det räcker inte med strörester vid besiktning. Däremot kan man acceptera att grisarna inte behöver sysselsätta sig nattetid. ”Det finns en monumental skillnad mellan tillämpning och lagtolkning” kom som kommentar. Är det så att slaktsvin i Skåne bara har betonggolv att ”rota” i, eller?