Flera konsumentstudier visar att en majoritet av tillfrågade konsumenter anser att närodlat respektive närproducerat är viktigt. Utan tvekan har såväl handeln som vissa livsmedelföretag utnyttjat detta engagemang hos konsumenterna. I COOP-rapporten från 2009 anger 69 % att man alltid eller ofta tittar efter tillverkningsland. 78 % anser att närproducerat är producerat inom regionen. En majoritet vill premiera korta transporter, gynna lokala producenter och vill veta var maten är producerad. Djurskyddets konsumentstudie från början av året angav att närodlade livsmedel är nästan är lika viktigt som pris och i all fall viktigare än såväl djurskydd som ekologiskt. Det finns ingen definition av när – eller lokalproducerat och vi kan undra över denna tydliga och starka trend. Är det ett trygghetsbehov, känslan av kunna ha insyn och påverka eller det legitima i att gynna sitt regionala jordbruk. Att vilja ha ett rikt jordbrukslandskap. Men nu hävdas att närproducerat missbrukas i marknadsföringen. Men vad är problemet? Är man bara ärlig så ser jag inget problem. Jag vill ha rätt att välja gårdsgrisar, naturbeteskött från Mälardalen, lammracks från Gotland eller svensk Sigill- kontrollerad mat eftersom den står för värden, som jag värderar.
Jag har tidigare kommenterat att tillverkningsort inte behöver innebära att djuret är fött eller uppfött inom regionen. Som konsument känner jag mig verkligen lurad om Lönneberga- skinkan kommer från tyska eller danska grisar. Göteborgstidningen har avslöjat det som är känt sedan tidigare att ursprungsbeteckningar kan vara vilseledande. Produkterna kan ha svenska namn, men inte svenska råvaror. Det finns ju flera sådana exempel.
Det hävdas att svenska konventionella jordbruksprodukter bygger på importerade produktionsmedel och det är förvisso sant. Men även den ekologiska produktionen importerar ekologiska fodermedel som soja och ekologiska fodertillsatser. Och ingen jordbruksproduktion i Sverige klarar sig utan importerade fossila drivmedel, stallinredningar eller traktorer. Jag har inte heller fått något bra svar på hur det går ihop med att ha djur för att producera organisk gödsel och ändå kunna minska klimatpåverkan med mindre köttkonsumtion. Häromdagen fick jag dessutom lära mig att KRAV accepterat GMO- vacciner. Varför skjuter man då på Svenskt Sigill som säger nej till GMO i foder och i odling, men accepterar vitaminer och aminosyror tillverkade av GMO i slutna system?
I dag ordnade Sveriges Konsumenter tillsammans med LRF ett seminarium kring offentlig upphandling. Inte oväntat kom diskussionen upp kring de två stora huvudaktörerna (Servera och Menigo) och hur man kan gynna lokala leverantörer. Det finns många positiva exempel, där man samordnar logistiken d v s samdistribution. Madeleine Granvik, SLU har kartlagt intresset hos kommunerna för närodlad mat. 12 % har en policy om närodlade livsmedel och fler är på gång. 38 % av kommunerna har underlättat för närodlare och små producenter. Intresset ökar. En begränsning för utvecklingen är kunskap och kompetens hos politiker, upphandlare och kostchefer. Det kommer ta sin tid. Det var alla överens om på seminariet.
En kommentar
Närproducerat är det dummaste som kommit på länge. Emå mejeriet och Östgötamjölk med flera spelar på konsumentens blåögdhet. Jämför besättnigsstorleken hos småmejerierna i förhållande till ”stora, stygga Arla” eller i Sverige generellt. Dom små bönderna med 30-50 kor som man verkligen borde värna får aldrig vara med på dom där ”tågen”. Helst ska du ha mellan 200-500 kor för att det ska vara lönt