Läget när det gäller antibiotikaförbrukning till djur i Sverige och utvecklingen av antibiotikaresistens är fortfarande i stort sett gynnsamt (SVARM 2009). Spridningen av multiresistenta bakterier inom hund – och hästsjukvård har fått uppmärksamhet och lett till minskad förbrukning av antibiotika. Även inom humanmedicinen ses en vikande trend när det gäller förskrivning av antibiotika till små barn. Men ungefär samtidigt rapporterades i media om för tidigt födda spädbarn, som avlidit av resistens av ESBL-typ (multiresistens). Fynd av ESBL-bildande tarmbakterier har också för första gången hittats i tarmen hos kyckling. Så trots att veterinärer, läkare och djurägare jobbar på, så går utvecklingen åt fel håll. Det är viktigt att vi på alla fronter tillsammans hjälps åt. Även vi som konsumenter/patienter och ägare av sällskapsdjur har ett ansvar.
För tionde året redovisas förbrukningen av antibiotika till människor och djur och utvecklingen av antibiotikaresistens i SVARM-rapporten. Detta presenterades vid ett seminarium den 1 juni ordnat av antibiotikaenheten vid SVA och STRAMA VL (Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens inom veterinärmedicin och livsmedel). Man hade också bjudit in representanter för humansidan (STRAMA) och djurslagsvisa veterinärrepresentanter. Jag fick möjligheten att göra en del reflektioner, som representant för Sveriges/Vi konsumenter.
Vi måste kollektiv ändra attityd. Antibiotika är ett hjälpmedel, men ingen lösning. Vad kan vi göra tillsammans? Kan vi sätta gemensamma mål? När det gäller användningen av antibakteriella medel, antibiotika, finns en benägenhet att skylla på läkare och veterinärer. Men som patient måste jag känna ett ansvar för att inte kräva en antibiotikakur, när det faktiskt inte är nödvändigt. Glädjande nog finns enligt en EU-barometer de mest informerade medborgarna om riskerna med felaktig användning av antibiotika i de nordiska länderna, där förbrukningen också är förhållandevis låg. Som hundägare har jag motsvarande ansvar.
Men när det gäller förekomsten av antibiotikaresistenta bakterier i livsmedel, så kan vi inte förväntas fixa detta i köket. Här ligger ansvaret på den förskrivande veterinären, och djurägaren genom den villkorade läkemedelsanvändningen. Det finns flera signaler om att den veterinära tillsynen måste skärpas. Läkemedelsförskrivning får inte bli ett konkurrensmedel mellan veterinärer och inte minst viktigt så får inte veterinärerna tjäna pengar på försäljning av antibiotika. Veterinärförbundet ursäktade ett remissyttrande som kunde tolkas, som om man ville frångå denna princip. Jag påminde också om en skrivelse som LRF riktade till Jordbruksdepartementet 1994, om bättre uppföljning av läkemedelsförbrukningen uppdelat på djurslag och olika produktionsformer. Här saknas fortfarande mycket och veterinärerna är dåliga på att inrapportera behandlingar till Jordbruksverket (djursjukdata).