När EU 2007 fastställde djurskyddsregelverk för slaktkycklinguppfödningen, så blev det inga djurskyddsregler för föräldradjuren (broilermammor och tuppar). EFSA (European Food Safety Authority) publicerar i dag sin rapport om djurskyddsproblem i kycklingaveln och i hållningen av broilermammor. Aveln för ökad tillväxt har varit framgångsrik. På 50 år har tillväxthastigheten fyrdubblats. Det har gett problem med bensvaghet, plötslig hjärtdöd och fotskador. För föräldradjuren innebär den stora tillväxtpotentialen att fodertilldelningen måste begränsas kraftigt för att inte få för tunga höns. Detta är ett djurskyddsproblem. EFSA:s expertpanel förordar en avel som minskar aptiten även om detta skulle minska framstegstakten i tillväxt.
Experterna har identifierat ett tänkbart samspel mellan miljö och ärftliga egenskaper. Det innebär att effekterna av aveln för hög tillväxt får olika effekter i olika uppfödningsmiljöer. Rapporten pekar också på att det finns betydande skillnader mellan länder, regioner och olika uppfödningssystem. Utan att ha tillgång till data, bör Sverige ha en bättre situation än många andra EU-länder genom sitt djuromsorgsprogram och lägre beläggning. Experterna efterlyser också bättre data för att övervaka utvecklingen.
Aveln av kyckling är koncentrerad till ett fåtal stora multinationella hybridföretag. Dessa har ett stort ansvar för att ta till sig EFSA:s kritiska synpunkter. Men som kycklingföretag kan man också göra ett medvetet val av kycklinghybrid. Det finns ingen inhemsk svensk avel och ingen forskning heller för den delen. Aviagen, Cobb och Hubbard är de stora aktörerna. I Sverige finns kycklingar från Ross (Aviagen) och Cobb. Ross har mindre benproblem än Cobb. Den enda svenska ekologiska kycklingproducenten Bosarp, har inte en långsamväxande kycklinghybrid, som kanske många tror. Men det pågår en del försök med att titta på långsamväxande alternativ.