Ett av budskapen i Boken ”Döden i grytan” kan göra en mörkrädd, men är minst lika viktigt som klimatfrågorna. Den västerländska storskaliga och intensiva produktionen av livsmedel i jordbruket och i industrin ger utarmning av jordarna, näringsfattiga livsmedel, ökad risk för allergier och välfärdsjukdomar, gynnar utvecklingen av antibiotikaresistens och potenta sjukdomsframkallande bakterier och virus. Boken ger samma känsla som den amerikanska filmen FOODinc, som jag skrev om i januari. Det blir åter tydligt att tillgången till antibiotika är en nyckelfråga – en förutsättning för den intensiva storskaliga djurproduktionen. I jättelika fläsk – och kycklingfabriker med tusentals individer blir smittrycket ofta orimligt högt och utveckling av influensavirus gynnas. Frågeställningen är inte ny, men är viktigare idag än när vi drev förbudet mot tillväxtantibiotika i Sverige och EU på 80-90-talet. Utvecklingen går ju åt fel håll.
Men boken handlar också om mycket annat. Inte minst den heta frågan kring offentlig upphandling och vilken mat vi serverar våra skolbarn, sjuka och gamla. Författarna ifrågasätter allvarligt den storskaliga produktionen av portionsförpackad färdigmat. Mat som är tillverkad med olika tekniker, som bl a är en effekt av EU:s rigorösa hygienkrav. Här finns många supporters till författarna; Camilla Sparring, Carola Magnusson, Peter Eriksson (MP), Skolmatens vänner och många regionala LRF-representanter för att nämna några. EU:s hygienkrav som driver mot storskalig livsmedelstillverkning och gör bullbakande frälsningssoldater till brottslingar. Men å andra sidan skapar osäkerhet genom att luta sig mot företagens egenkontroll som garant för livsmedelssäkerheten. Sedan läser jag i SvD i fredags om en ny lagstiftning som syftar till att skärpa hanteringen i samband med offentlig upphandling så att konkurrensen fungerar. Och då talar vi bara om pris. Oro finns bland upphandlarna att antalet överprövningar kommer att öka. Frågan är om detta verkligen kommer gynna kvaliteten i upphandlingen av livsmedel och ge möjlighet för mindre regionala leverantörer. Redan idag vet vi att de stora drakarna Servera och Menigo utnyttjar överprövningen för att inte behöva ställa upp på detaljerade krav på djurskydd och miljö.
Jag har också fått en ny favorit, GD för Socialstyrelsen Lars-Erik Holm, en klok person med känsla för värdet av mat som upplevelse och njutning inte minst i slutet av livet. Men det är Livsmedelsverket som ”äger” livsmedelsfrågan och jag får vatten på min kvarn när det gäller Livsmedelsverket syn på att Findus inte får marknadsföra att de tagit bort onödiga tillsatser.
http://gunnela.nu/2010/07/31/informationen-ar-ovidkommande-for-konsumenten/#more-435
I september 2008 samlade jag ett nätverk av spännande och drivna personer inom svenskt lantbruk (och konsumentrepresentation) till ett informellt seminarium kring antibiotikaresistens. Många av dessa hade, precis som jag, varit med om att driva frågan om att förmå EU att förbjuda antibiotika som fodertillsats under slutet av 90-talet. Vi konstaterade att läget när det gällde lantbrukets djur i Sverige var tämligen gott, men att det fanns en oroande ökning av förbrukningen av antibiotika till sällskapsdjur. Vi var överens om att frågan om antibiotikaresistens var precis lika viktig då som på 90-talet, men bedömde att det inte fanns utrymme för Sverige att driva frågan under svenska ordförandeskapet. Den fanns inte på EU – agendan – då. Men den fråga som Sverige drev med framgång under ordförandeskapet var just oro för ökad antibiotikaresistens. Frågan lyftes till allra högsta nivå i Reinfeldts samtal med Obama. Nu ska jag samla samma nätverk igen i slutet av augusti. Då ska vi uppbåda alla krafter med att arbeta vidare med åtgärder som minskar risken med ökad antibiotikaresistens. Frågan har också en djurskyddsaspekt eftersom en restriktiv antibiotikatillgång tvingar fram djurvänligare uppfödningssystem som främjar god djurhälsa. Vi svenska representanter blir gärna lite hånade för att vara antibiotikafixerade av europeiska djurskyddsrepresentanter. Det gäller att övertyga dessa om sambanden och se värdet av att kombinera djurskydd, djurhälsa och folkhälsa.
4 kommentarer
Jag gissar att en restriktiv antibiotikatillgång i teorin skulle kunna tvinga fram ett djurvänligare uppfödningssystem som främjar god djurhälsa. Men i praktiken verkar det ju snarare betyda att producenter
byter ut antibiotikan mot vaccin utan att fundera mer över det?
En jätteviktig och bra kommentar. Du har rätt i att vaccin kan uppfattas som den enkla lösningen på att bekämpa smittsamma djursjukdomar. Här har läkemedelsindustrin ett ansvar, som gärna säljer in vacciner som genvägen till friska djur. Jag har en känsla av att vissa veterinärer också har mer fokus på vaccinering än djuromsorg (nu får jag väl veterinärerna på mig). Men så enkelt är det inte att alla sjukdomar kan botas med vacciner. Det finns inte alltid lämpliga vacciner och enligt mina veterinärkontakter, så vaccineras många djur i onödan f f a i andra länder. Vaccinering innebär ju trots allt också en kostnad. Det finns också exempel på att man via vacciner har fått in nya sjukdomsframkallade virusstammar (import av AD-vaccin till Danmark). Erfarenheten är att det inte finns några enkla genvägar till att få friska djur utan antibiotika. Man måste jobba med alla delar avel, foder, miljö och skötsel. Därmed inte sagt att vaccinering kan vara ett viktigt och värdefullt hjälpmedel i det förebyggande djurhälsoarbetet.
Hej!
Jobbar som journalist på Norrbottens-Kuriren i Luleå och läste en sak på din blogg som jag funderar över:
Citat: ”Servera och Menigo utnyttjar överprövningen för att inte behöva ställa upp på detaljerade krav på djurskydd och miljö.”
Vad menar du med det?
Med vänlig hälsning, Ingela Rasimus
Hej Ingela
Väldigt mycket har hänt kring den offentliga upphandlingen av livsmedel. Miljöstyrningsrådet (www.msr.se) har jobbat mycket kring kriterier och uppföljning. Rättsutfall och nytt EU-direktiv har klargjort att det går att ställa djurskydds – och miljökrav. Grossisterna har kraftigt ändrat uppfattning och är med på tåget i kriteriearbetet och diskussion om hur man kan säkerställa kontroll genom gemensam databas Dabas.