I tisdags ordnade LRF en debatt i Kulturhuset under rubriken: Vem producerar framtidens mat? i anslutning till Jens Assurs spännande fotoutställning ”Hunger”. Eskil Erlandsson (C) och Per Eriksson (MP) ser gärna att vi kan och bör producera mer livsmedel i Sverige. Peter Eriksson talar om behovet av en livsmedelstrategi (S, MP och V), vad nu den kan tänkas innehålla. Jens Holm (V), tidigare Djurens Rätt fokuserar inte så förvånande på en övergång till mer vegetabilier. Joakim Stymne (M) statssekreterare hos biståndsminister Gunilla Karlsson, utmärkte sig genom att hävda att Nya Zeeländskt lamm minsann kunde vara lika bra om inte bättre än svenskt. Kanske inte så förvånande om man sysslar med internationellt utvecklingsarbete och sannolikt anser att frihandel är överordnat det mesta. Joakim Stymne har kanske dålig koll på att svenska konsumenter vill ha närproducerade säkra livsmedel och god djuromsorg. Och med svenska livsmedel menar jag och många andra, i första hand odlat och uppfött i Sverige. Att minska importen av produktionshjälpmedel är en stor utmaning, men minsann inte ordnat i en handvändning, inte ens i den ekologiska produktionen .