NGOs (Non Governemental Organisations) ska vara de som stör. N, som i nuisance. Det var Sonja van Tichelen, Eurogroup for Animals som stod för de mest tänkvärda synpunkterna, när Marit Paulsen bjöd in till djurskyddsseminarium på lantbruksakademin KSLA i fredags. Det är väl gott väl att Marit Paulsen fått stöd i EU-parlamentet för en fortsatt handlingsplan för djuromsorg inom EU och det är hon värd en eloge för. Men hindren för ett bättre djurskydd är många enligt Sonja. Den gemensamma jordbrukspolitiken har inte gynnat en positiv utveckling, det finns för liten politisk vilja (för lite kriser?), djurskydd betraktas som en börda och inte som en möjlighet, genomförande av lagstiftning och kontroll har fått för lite uppmärksamhet och bönderna har dålig kunskap om djurvänliga lösningar. Marknadens bidrag till en positiv utveckling hindras av dålig kunskap om intensiv djurhållning hos konsumenterna, man har begränsade möjligheter att göra medvetna val i butik och urbaniseringen har brutit relationen mellan bönderna och konsumenterna. Kanske inga nyheter, men är ett viktigt underlag för att kunna lägga framtida strategier.
Syftet med seminariet var att belysa vad som händer inom djurskyddsområdet inom EU och vägen framåt. Det var väl ingen tillfällighet att Marit Paulsen ville få fram sitt budskap till det svenska auditoriet. Det är ju val. Marit driver hårt frågan om en harmoniserad djurskyddslag inom EU, som en motsvarighet till den gemensamma livsmedelslagstiftningen. Men jag ser inget motsatsförhållande till att inrätta en gemensam djurskyddslag i EU, som gör det bättre för alla EU:s djur, men ändå låta medlemsländer gå före med skarpare lagstiftning. Historien har lärt oss att ministrar från medlemsländerna som går före, sätter större tryck på sina ministerkollegor och bidrar till att lyfta nivån. Det är ju ändå i ministerrådet, som besluten tas. Djurskyddsdirektivet för gris, som släppte loss suggorna (åtminstone delvis) är ett sådant exempel.
Sonja van Tichelen tydliggjorde de möjligheter som redan idag finns inom CAP att stödja en bättre djuromsorg, men som inte utnyttjas. Det är en fråga som jag lyft i Jordbruksverkets djurskyddsråd, inom Djurskyddet, framfört till kommissionären John Dalli och även inom Sveriges Konsumenter. Tillgång till livsmedel är en allmän rättighet. Djurskydd är en kollektiv nytta, som medborgare kräver. I den senaste EU-barometern, där man frågar konsumenter i alla EU-länder, anser 87 % att man genom CAP bör koppla stödet till bönderna till åtgärder för bättre miljö, livsmedelssäkerhet och djuromsorg. 93 % anser att man ska bevara landsbygden. Därför ska bönderna få betalt för vad de levererar i form av kollektiva nyttigheter. Det är ju hela tanken med landsbygdsprogram och miljöåtgärder inom ramen för CAP. För Sonja räcker det inte med att medelmsländerna utnyttjar landsbygdsprogrammet, utan hon vill att alla medlemsländer ska vara skyldiga att finansiellt stödja en utveckling mot bättre djurskydd. Att medborgarna kollektiv ska stödja vissa viktiga åtgärder i stället för att kostnaderna ska belasta konsumentpriserna på livsmedel. En utmaning ligger i att få även LRF med på det spåret. Att öka kunskapen hos konsumenter och djurhållare måste också vara en viktig del i åtaganden inom CAP.
Leif Denneberg klargjorde den svenska situationen och avslutade med att han var övertygad om att vi kan hitta en legal form för att behålla svensk djurskyddsnivå. För övrigt konstaterar jag att det fanns ett starkt stöd för frivilliga kvalitetssäkringssystem från såväl, Marit, Sonja som Leif.