Författaren till böckerna med ovanstående titlar, Mats-Eric Nilsson, fick den 10 november Sveriges Konsumenter pris Blåslampan – Grattis! Mats- Eric har onekligen skakat om livsmedelsindustrin med sin första bok ”Hemlige kocken” och medverkat till en behövlig översyn av framför allt den färdiglagade matens råvaror och tillsatser. Men boken har också bidragit till en kanske väl omfattande oro hos konsumenterna när det gäller tillsatser. Enligt EFSA:s rapport (EU:s livsmedelsäkerhetsmyndighet) är 54 % av svenskarna oroliga. Nu är det väl kanske inte tillsatserna i sig som Mats-Eric kritiserar utan utvecklingen inom livsmedelsindustrin och den offentliga maten. Sedan kunde jag ju önska mig att boken ”Döden i grytan” som han skrev tillsammans med Henrik Ennart skulle sälja minst lika bra. Här finns verkligen frågor att engagera sig i. Den ökade intensifieringen av den primärproduktionen av livsmedel ger anledning till oro. Den intensiva djurhållningen är ofta antibiotikaberoende. Boka in den 18 januari 2011 när Sveriges Konsumenter planerar ett antibiotikaseminarium.
Och svenskarna är mest oroade (74 %) över djurens välfärd i EFSA.s studie. Det är intressant och får också stöd av ett flertal andra aktuella konsumentstudier just nu. Annars har antibiotikaresistensen fått ordentligt med uppmärksamhet på senare tid i radion. I tidningen Metro den 23 november läser jag: ”De resistenta bakterierna letar sig ut från sjukhusen och åker runt i våra samhällen och naturen” citat Christina Greko, SVA. I EFSA:s konsumentstudie ställdes den klassiska frågan om man oroar sig över antibiotika – eller hormonrester i kött. Frågan är fel ställd. Det är inte rester av antibiotika i kött som är huvudfrågan, utan användningen av antibiotika i djurhållningen och risken för ökad antibiotikaresistens. Antibiotikaresistensgener sprids i vår miljö. Det hade varit väldigt intressant och få reda på om tillfrågade konsumenter oroar sig över antibiotikaanvändningen och förstår sambandet. Frågan om användningen ställdes i LRF:s breda konsumentstudier mellan 2000 – 2006. Svensk Mjölk som klokt nog fortsatt sina breda konsumentstudier ställer också frågan kring användning och inte kring restsubstanser.
När jag grattade Mats-Eric Nilsson till Blåslampan på middagen den 10 november, frågade han mig varför Eskil Erlandsson är negativ till ursprungsmärkning. En bra fråga eller hur? Mitt svar var att Eskil är hysteriskt negativ till nya regelverk. Att snacka om höga kostnader är bara nys.