Nästa år 2011 blir fullt av viktiga utmaningar – en fortsättning på tidigare års. Det som vi brukar kalla svenska mervärden är hotade från alla håll. Djursmittutredningen, som överlämnas till regeringen 11 januari, riskerar att rasera 50 års smittskyddsarbete och låta konsumenterna och samhället betala. Svenska salmonellafria livsmedel och det goda svenska djurhälsoläget kan bli historia. Detta har en koppling till den ökande antibiotikaresistensen, som är ett våra största utmaningar. Här finns inga enkla genvägar. Det gäller att ha en ansvarsfull användning av antibiotika och minska behovet av behandling. Vetenskap och beprövad erfarenhet måste vara vägledande. Att tro att det finns enkla lösningar som homeopati eller kolliodalt silver, är att vilseleda och kan faktiskt bli ett djurskyddsproblem. Djurskyddslagsutredningen ska avrapporteras under nästa år. När utredaren Eva Eriksson anser att det inte är så stora skillnader mellan Sverige och EU, blir jag orolig, liksom när Marit Paulsen ropar på harmonisering. Djurskydd måste bli en kollektiv nyttighet i EU:s jordbrukspolitik efter 2013.
Man ska ju skriva en årskrönika – göra några reflektioner över det gångna året. Jag konstaterar att alla frågor som var i fokus 2010, blir precis lika viktiga nästa år – om inte viktigare. De två utredningarna Djursmittutredningen (utredare Christer Wretborn) och Djurskyddslagstiftningsutredningen kommer att avlämnas till regeringen nästa år. Redan 2008 deklarerade Christer Wretborn sina intentioner att låta näringen ta över del av kostnaderna för bekämpning och kontroll av salmonella och smittsamma djursjukdomar. På jordbruksdepartementet tycker man inte heller att Sverige ska få skydda sig mot allvarliga smittsamma djursjukdomar, som finns i andra länder genom s k. tilläggsgarantier. Argument från konsumentorganisationer, djurskydd, veterinärer, näring och myndigheter om riskerna med detta, har bara runnit av utredaren. Läkarförbundet, Veterinärförbundet, Djurskyddet, föreningen Vi Konsumenter och näringen oroar sig och kämpar för att få en allmän debatt i pressen. Vissa av oss intressenter var lika eniga 2009 om att Gerhard Larssons förslag till ny livsmedelsäkerhetsmyndighet inte var bra från djurskydds – och livsmedelssäkerhetssynpunkt. Den rapporten hamnade i byrålådan. Vi får väl se hur vi lyckas denna gång med Christer Wretborns förslag. Det gäller nog att mobilisera remissinstanserna. Det känns i alla fall bra att såväl läkare, veterinärer, djurskyddet och delvis konsumenterna är överens.
Antibiotikaresistens är ju en fråga, som jag har engagerat mig i sedan början av 80-talet. Tyvärr har utvecklingen gått åt fel håll – andelen multiresistenta sjukdomsframkallande bakterier bara ökar. När vi från svenskt håll jobbade med frågan i slutet av 90-talet, hade vi svårt att få EU-kommissionen med oss. Nu driver kommissionen på. Svenskt Sigill har i sin verksamhetsplan prioriterat åtgärder och kriterier som minskar behovet av antibiotikabehandling av djuren. Och det ställs krav på att förbrukningen noggrant dokumenteras. Jag har planterat antibiotikaresistensfrågan hos den europeiska konsumentorganisationen BEUC och med viss framgång hos Sveriges Konsumenter. Den 18 januari ordnas ett seminarium i frågan. Men det är viktigt att seminariet inte utmynnar i ”enkla” lösningar, att som alternativ till antibiotika behandla med homeopatika. Från djurskyddssynpunkt måste sjuka djur få adekvat behandling. Som veterinär är man skyldig att arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Jordbruksverket anser inte att homeopatika är i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Sveriges Veterinärförbund stöder den uppfattningen. Effekterna är inte vetenskapligt verifierade. Enligt Jordbruksverkets föreskrifter måste veterinären, som alltid är ansvarig, göra bedömningen om andra åtgärder behöver vidtas från djurskydds- och smittskyddssynpunkt. EU:s regelverk för ekologisk djurhållning anger att man bör välja alternativ till konventionella läkemedel. Detta har debatterats i Sverige och KRAV har en sundare inställning.
Personligen var år 2010 ganska omvälvande. Jag lämnade Djurskyddets Sveriges styrelse efter 6 år. Var sak har sin tid och jag saknar inte styrelseuppdraget, men det hade kanske varit trevligare att lämna på annat sätt. Jag blev å andra sidan ordförande i föreningen Vi Konsumenter (VK). VK är föreningen som samlar personmedlemmar. Under året har vi sökt pengar från Konsumentverket, skapat en medlemspanel i frågor kring mat, miljö, hälsa och djurskydd. Dessutom har vi engagerat oss i flera angelägna debattfrågor. Själv har jag representerat Vi Konsumenter vid flera intressanta seminarier – inte minst i den angelägna antibiotikaresistensfrågan, som vi prioriterade i vår verksamhetsplan. Det europeiska djurskyddet, Eurogroup for Animals, där jag fortfarande sitter i executive committee, har engagerat mig för att försöka påverka EU-kommissionen att inkludera djurskydd som kollektiv nyttighet i den kommande jordbrukspolitiken CAP 2013. En viktig utmaning , som sannolikt skulle gynna det svenska djurskyddet. Och så gläder jag mig åt att få jobba med Svenskt Sigill ett år till.
En kommentar
Ja, som konsument väljer jag svenskt kött när jag handlar. Må inte det svenska djurskyddet sjunka till EU-nivå, för det ÄR stor skillnad för djuren i Sverige och EU!
//Tack för en bra blogg, från medveten konsument.