Frågan är berättigad med tanke på att Sverige i EU, med Birgitta Ohlsson i täten, argumenterar för en marknadsliberal linje i diskussionen om den framtida jordbrukspolitiken CAP 2013. Under rubriken: Ska vi importera all mat till Sverige?” i Göteborgsposten, försöker jordbruksjournalisten Susanne Gäre få en bred debatt om jordbruksnäringen och framtiden. Susanne Gäre har också jobbat i Frankrike och pekar på engagemanget hos franska konsumenter kring maten från jord till bord. De franska bönderna har också stöd i befolkningen. Jag saknar verkligen detta engagemang i Sverige. Svenska konsumentrepresentanter anser fortfarande att konsument – och producentintressen oftast är motsatta. Det är så enkelt att med bristande kunskap och insikt tänka bort vad som skulle hända om marknaden skulle få styra och jordbruksstöd bara skulle ges till ekologisk produktion. Vad händer då med tillgången till svenska säkra livsmedel, med höga djurskyddskrav och miljökrav? Och vad händer med vårt jordbrukslandskap och våra miljömål? Det kanske bara kommer att finnas nischade svenska gårdsprodukter för de rika.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.523810-ska-vi-importera-all-mat-till-sverige-
Tack Susanne Gäre för att du försöker få liv i en debatt som är så viktig för vår framtida livsmedelsförsörjning och hur vi vill att det svenska jordbrukslandskapet ska utformas i framtiden. Susanne efterlyser att någon ryter till och är slängd i käften. Jag ryter gärna till och tror jag är hyfsat slängd i käften. Men vi behöver en representant, som uppfattas stå utanför särintressen. Eftersom jag arbetar för ett dotterbolag till LRF, har jag enligt vissa en LRF-stämpel i pannan trots att jag är ordförande i föreningen Vi Konsumenter.
Det är viktigt att respektera EU- medborgarnas värderingar som framgår av de undersökningar som genomförts inom EU(EU-barometern, mars 2010). En överväldigande majoritet stöder nya drivkrafter för utvecklingen av jordbruket och landsbygden. Att bevara landsbygden är viktigt för 93 %, liksom att hjälpa bönderna att möta konsekvenserna av klimatförändring (89). Det finns ett starkt stöd för att koppla det finansiella stödet till bönderna till efterlevnaden av regler för miljöskydd, livsmedelsäkerhet och djurskydd (87%). Man vill också uppmuntra bönderna att producera vad marknaden kräver.
Det finns ingen anledning att förmoda att svenska medborgare har en totalt avvikande uppfattning än EU-medborgare generellt. Intresset för närproducerade livsmedel är stort och är inte bara ett krav på att minska transporterna, utan också för att gynna regionens livsmedelsproduktion (COOP-rapporten 2009). I hållbarhetsperspektivet ingår också sociala och ekonomiska aspekter. Livsmedelssäkerhet (security) innebär att det måste finnas förutsättningar för en fortsatt hållbar livsmedelsproduktion avseende lönsamhet och sociala aspekter exempelvis social service på landsbygden. Många svenska konsumenter föredrar livsmedel producerade i Sverige. Skälen till detta är bl. a de unika värden, som karaktäriserar svensk produktion, som livsmedelssäkerhet och djuromsorg. För att tillmötesgå svenska konsumenters önskemål måste säkerställas att det finns en svensk livsmedelsproduktion med dessa värden. EU-stöd från pelare 2 bör i ökad omfattning ge stöd till en i EU-perspektiv hög nivå på djurskyddet, miljöåtgärder, som vallodling, skyddszoner m m biologisk mångfald och ekologisk produktion. Alternativet att Sverige harmoniserar sin djurskyddslagstiftning till EU:s nivå och kräver att marknaden/ konsumenterna ska betala de ökade kostnaderna är inte acceptabelt från konsumentsynpunkt. Den svenska grisköttsproduktionen med höga djurskyddsvärden har minskat kraftigt till förmån för import från länder med sämre djurskydd. Det är skräckexemplet både för mig och min belgiska djurskyddskollega, som hänvisar till den svenska marknadsliberalismen. Det är väl en utveckling som djurrättsengagerade Birgitta Ohlsson knappast gillar – eller?