EU-kommissionen bjöd in till en utvidgad rådgivande grupp den 12 januari för att diskutera den framtida jordbrukspolitiken, kommissionens förslag till kvalitetspaket och det speciella mjölkpaketet. Tanken var, att andra intressenter än producenterna skulle få komma till tals och ge synpunkter. Men inte oväntat dominerades talarlistan av producenter och rapportörerna från arbetsgrupperna hämtades också från bondeorganisationerna. Konsumentorganisationen BEUC betonade att det inte räcker med att tala om livsmedelsförsörjning (food security) utan man måste beakta rättvis fördelning, hälsa och hållbarhet. CAP måste leverera kollektiva nyttigheter för samhället. Det europeiska djurskyddet, Eurogroup for Animals kom till tals med imponerande fyra inlägg. Jag fick själv tillfälle att uttrycka oro över att djurskyddet inte ingår i den framtida CAP som en kollektiv nyttighet berättigat till samma stöd som miljöåtgärder. Marknaden och konsumenterna är inte beredda att betala fullt ut för ett gott djurskydd. Kommissionen har också missat att en antibiotikaberoende djurhållning, som i den intensiva djurhållningen, inte i längden är hållbar. EFSA var där, men inte DG Sanco som har hälsa och djurskydd på sitt bord.
Inte oväntat ansåg bönderna (COPA/COGECA) att ytterligare krav på ”gröna” åtgärder skulle vara en alltför stor belastning på EU:s bönder. Man anser att det regelverk som ställer krav på miljöåtgärder redan idag är kostnadsdrivande och minskar konkurrenskraften. Produktionen kommer att flytta utanför EU om man ställer för höga krav säger COPA. Man framför, med all rätt, kritik på att motsvarande krav som krävs inom EU inte krävs vid import från tredje land. Livsmedelsindustrin vill ha råvaror från EU, men kräver konkurrenskraftiga priser. Handeln kräver att gränsbarriärer rivs. Dagens enda applåd fick den belgiska mjölkbonden som med stort engagemang argumenterade kring en gemensam politik inom EU kring mjölkpaketet. Han vill inte se att mjölkbönder krigar mot varandra mellan medlemsländerna med olika nationella system.
Miljöorganisationerna vill se en ännu grönare CAP. Ekologisk produktion, vallodling, gröna zoner och Natura 2000 nämndes som konkreta krav. Världsnaturfonden pekar på att livsmedelsproduktionen är beroende av naturresurser, jord och vatten. Utan dessa kan man inte producera. Birdlife International ansåg att man måste stödja bönderna, men vi kan inte ge pengar till lagbrytare. Det måste finnas en direkt koppling mellan stöd och vad lantbruket ger tillbaka. Men hur ska man kunna stödja små bönder som riskerar att slås ut?
Ingen ropar på en total avveckling av CAP till förmån för en marknadsliberal linje. Man kan konstatera att under mötet, hörde jag ingen nämna djurhållning överhuvudtaget. Undantaget var Eurogroup for Animals. Peter Stevenson, Compassion in World Farming krävde tydligare målsättningar inom ramen för CAP om leveranser av kollektiva nyttigheter. Han argumenterade för en övergång från intensiv till mer extensiv djurhållning. Mer bete och vallodling skulle minska behovet av spannmål och sojaimport.
Inom kvalitetspaketet ryms frågan kring ursprungsmärkning. Här blir informationen ganska förvirrande för man vet inte om man avser gårdsidentitet, region, land eller EU. Kommissionen säger att det finns delade meningar i frågan och att man kommer ta diskussionen från fall till fall och starta med mejerisektorn. Märkningen måste vara motiverad. Frågan finns ju också inom lagstiftningen kring informationen på livsmedel, som tillhör DG Sanco. Som jag fattat det har parlamentet förordat märkning med ursprungsland när det gäller övrigt kött och mejeriprodukter.
Dagen avslutades med några ord från kommissionären Dacian Ciolos. Vad som händer med CAP blir givetvis beroende av budgeten. Han hävdar att det inte finns någon konflikt mellan konkurrensförmåga och bevarande av naturresurserna. CAP bekostas av gemensamma medel och måste ha trovärdighet hos medborgarna. Därför krävs en grönare pelare 1.