Utredaren Christer Wretborns förslag ifrågasattes av utredningens egna experter från myndigheter och lantbruksnäringen genom särskilda yttranden. Läkare, veterinärer, djurskyddet, konsumenterna och producenterna har protesterat offentligt. Om läkarförbundet inser risken för folkhälsan med spridning av smittor som antibiotikaresistens, salmonella och EHEC, undrar man varför Socialstyrelsens och Smittskyddsinstitutets experter stillatigande accepterade att staten drar sig ur ansvaret och överlåter till djurägarna att bekämpa allmänfarliga sjukdomar. Att Statens Veterinärmedicinska anstalt (SVA)skulle ta över delar av riskhantering från Jordbruksverket, som utredaren föreslår av grumliga skäl, är emot alla principer om att skilja riskvärdering och riskhantering. Och så undrar man varför Christer Wretborn med stöd av departementstjänstemän, med hänvisning till den fria rörligheten, till varje pris vill släppa in djursjukdomar i Sverige, som vi är fria från. Det om något ökar risken för ökad antibiotikaresistens.
”Vi anser att förslaget sammantaget negativt påverkar djurvälfärden i sin helhet, antibiotikaförbrukning, antibiotikaresistens och folkhälsa. Sammantaget kommer inte listan på föreslagna sjukdomar att medverka till ett bättre smittskydd för människa. Den omfattar till exempel inte antibiotikaresistenta bakterier och det är osäkert om EHEC kan hanteras på ett effektivt sätt” Dessa och flera andra kraftfulla markeringar gör utredningens experter Bengt Larsson, smittskyddschef på Jordbruksverket och Marianne Elvander, statsepizootolog vid SVA i sitt särskilda yttrande. Vem vågar påstå att detta inte är Sveriges tyngsta experter inom området. Det är självklart att My Sahlman, från LRF är orolig. Det är vi alla. Och man måste förstå att om man vältrar över åtgärder och kostnaderna på bönderna att bekämpa exempelvis salmonella, så är risken jättestor att detta inte blir effektivt. Risken är att vi generellt bygger upp salmonella i djurbesättningarna, något som vi tryckt ned under många år genom kontroll och bekämpning i alla led. Att det har funnits djurägare, som drabbats av salmonella, som klagar på höga kostnader för sanering och spretiga direktiv från myndigheterna, är inget skäl för att helt ta sin hand från åtgärder som kan friförklara smittade gårdar. Det är bara argument som utredaren vill använda för att staten ska frånta sig ansvaret. Det hade varit klädsamt om utredningen i stället hade gett förslag till fortsatt utveckling och effektivisering av sanering och kontroll, något som är på gång. Biosäkerhetsplaner, biosecurity, är säkert bra, men det kan inte vara den ”enkla” lösningen på alla problem. Enligt utredaren är det också så enkelt att ordna försäkringslösningar, så att salmonellaersättningarna till drabbade bönder kan staten ta bort i morgon!
Jag finner det lite anmärkningsvärt att Livsmedelsverkets och SLU:s experter i utredningen endast kritiskt ifrågasätter förslaget att SVA skulle ta över del av riskhanteringen från Jordbruksverket. Det får mig att undra över om Livsmedelsverket inte har någon som helst invändning över att ansvaret förs över till djurägarna när det gäller risken för säkra livsmedel. Man kanske tycker som Tor Bergman, Livsmedelsverket, gjorde på veterinärkongressen, att det löses lätt genom biosäkerhetplaner på gårdarna. .
Vad jag förstått innehåller utredningen ingen konsekvensanalys annat än att staten minskar sina kostnader. Men man måste förstå att djurägarnas ökade kostnader måste tas ut någonstans. Och det finns bara en väg, marknad och konsument. Jag tycker det är ansvarslöst att inte ändå försöka analysera effekterna av ett helt annat sätt att kontrollera och bekämpa salmonella, än det vi har tillämpat sedan 70-talet. En sådan cost – benefit anlys gjordes 1993, som visade hur lönsamt det var att staten bekostade del av bekämpning och kontroll i form av säkra livsmedel och låg sjuklighet hos människa. Men den mest oroande utvecklingen är ändå den ökande risken för antibiotikaresistens. Släpper vi in smittsamma djursjukdomar i landet så ökar risken. Just nu formulerar Socialstyrelsen sin strategiska plan för att minska antibiotikaresistens som inkluderar veterinärmedicin och livsmedel. En eventuell tillämpning av Wretborns nya djursmittskyddslag måste betraktas som en inte oväsentlig potentiell risk.