Användningen av antibiotika är en het och angelägen fråga. Det visar bl. a artikeln kring antibiotika till mjölkkor i söndagens Svenska Dagbladet. Och det var Jordbruksdepartementet, som efter påtryckning från vissa mjölkproducenter, gav Jordbruksverket i uppdrag att se över möjligheterna för mjölkbönderna att läkemedelsbehandla sina egna djur. Något som idag är tillåtet för gris – och nötköttbönder. Det som startas nu är en försöksverksamhet och det finns skäl att skynda långsamt, liksom att ställa precisa krav för att mjölkbönderna ska få behandla sina egna kor. Av den totala förbrukningen av antibiotika i Sverige till djur går stor del till behandling av juverinflammationer hos kor. När förslaget var ute på remiss pekade många på kravet att antibiotikaförbrukningen inte får öka och att någon form av förebyggande hälsovård bör vara ett villkor. Men låt inte denna speciella fråga, frånta oss alla ett ansvar att hjälpa till med att minska behovet och användningen av antibiotika. Det gäller inte minst mig som hundägare och patient hos såväl läkare som tandläkare. Men även livsmedelsindustrin och handeln bör kanske se om sitt hus.
Föreningen Vi Konsumenter prioriterade frågan kring antibiotikaresistens i sin verksamhetsplan för 2010 och motiverade Sveriges Konsumenter att ta i frågan. Sveriges Konsumenter anordnade den 18 januari ett bra kunskapsseminarium kring antibiotikaanvändning hos människor och djur och de ökade riskerna för antibiotikaresistens. Då tydliggjordes att även tungmetaller som silver kan ge antibiotikaresistens och att visst kan det finnas en risk med antibiotikaresistensgener som markörgener i GMO, men den är liten i det stora sammanhanget. Slutklämmen blev att vi har alla ett ansvar för att verka för en behovsanpassad och restriktiv antibiotikaanvändning. Förra gången i slutet på 90-talet när vi tillsammans drev frågan kring antibiotika som fodertillsats, var det givetvis lättare eftersom det handlade om att säga nej till en specifik tillämpning av antibiotikaanvändning. På KSLA:s högtidssammankomst i fredags träffade jag en av medkämparna från den tiden, förre jordbruksministern Karl Erik Ohlsson. Han sa det som många säger, att Sveriges kamp för ett förbud mot antibiotika som fodertillsats från 1996 och framåt, är ett exempel på att ett litet EU-land framgångsrikt med gemensamma krafter kan påverka. ”Det gällde att vara införstådd med att vi kanske inte skulle lyckas, men ändå fortsätta kämpa” sa Karl-Erik. Och jag har inte gett upp. Frågan är om Sveriges Konsumenter vill sätta sig i förarsätet och ta ett initiativ. Det finns mycket som händer just nu. Socialstyrelsen hade i december ett möte med intressenter, för att utforma en strategisk plan mot antibiotikaresistens. Djursmittutredningen, som jag skrivit om tidigare, är ett allvarligt hot mot det goda djurhälsoläget i Sverige och därmed också mot den förhållandevis goda situationen hos svenska lantbruksdjur.
Henrik Ennart i dagens Svenska Dagblad tar upp frågan kring livsmedel som spridningsrisk för resistenta bakterier. Det är bra att Livsmedelsverket inte bara tittar på inhemska livsmedel utan faktiskt undersöker importerade kycklingar, något som man redan gjort i Danmark. Det är hög tid. Att antibiotikaresistens kan jämställas med andra zoonoser som salmonella och campylobacter och kan spridas via livsmedel är väl inte osannolikt. Och som jag har sagt vid flera tillfällen offentligt, att precis som när det gäller salmonella, så vill jag inte känna att jag ska fixa detta i köket. Vi måste jobba precis som förut på alla fronter och förebygga istället för att åtgärda i sista ledet. Har livsmedelsindustrin och handeln tagit i frågan?