I lantbrukstidningen ATL hävdar Christer Wretborn att svensk djurkarantän strider mot EU:s regler. Sverige har sedan EU-inträdet 1995 haft tilläggsgarantier för ett antal smittsamma djursjukdomar, som innebär att Sverige kan ställa krav på att importerade djur är fria från dessa sjukdomar. Dessa tilläggsgarantier är inte fullt färdigförhandlade med EU-kommissionen. Och Sverige har, mig veterligt, efter möte i november med Kommissionen fått ytterligare tid på sig. Men det är väl känt att tjänstemän på departementet i många år strävat efter att Sverige ska avsäga sig dessa garantier. Men varför överhuvudtaget ändra svensk smittskyddslagstiftning innan vi vet hur EU:s djurhälsolag kommer att utformas? Wretborn talar mycket om biosäkerhet. Den allvarligaste spridningsvägen för smittor är handel med djur. Den bästa biosäkerheten för Sverige är att ställa krav på att djur som kommer in i landet är fria från allvarliga djursjukdomar och zoonoser, som salmonella.
Wretborn hävdar att lantbruket inte förberett sina medlemmar på att karantänen måste avvecklas. Inget kan vara mera fel. Redan 1994 skapades det som benämns Svenska Djurbönders Smittskyddskontroll, SDS, som på frivillig väg ställer krav på att djur som importeras är fria från vissa allvarliga smittsamma djursjukdomar. Motsvarande modell finns inom fjäderfärnäringen. Räcker då inte detta? Tyvärr, i den pressade situationen som svensk djuruppfödning befinner sig i, finns stor risk för att någon exempelvis vill köpa billiga smågrisar från Danmark eller Tyskland eller ta in avelsdjur utan dyr karantän. Det finns tyvärr redan exempel på att den allvarliga nötkretaurssjukdomen Paratuberkulos kommit in i landet med import av avelsdjur. Det har också funnits framstötar om att importera smågrisar från Danmark. Kravet på karantän har avskräckt importörerna. Avelsgaltar importeras från Norge som har ett gott djurhälsoläge och det har också importerats smågrisar från Finland, där det ställt speciella krav hur dessa ska hanteras. Sverige, som enda land i EU, lyckades göra sig fritt från svinsjukdomen PRRS, som kom in landet 2007.
2 kommentarer
Väldigt intressant att läsa din blogg Gunnela, ännu så länge håller jag med om det mesta jag läst.
En smula oroväckande att hitta ytterligare ett område där Regeringen vill lägga över det ekonomiska ansvaret för något som i högsta grad hamnar inom området allmännyttan på enskilda privata aktörer, och som du säger i slutändan på konsumenter.
Det är förstås inte så konstigt att huvudsyftet är att banta de statliga utgifterna eftersom ytterligare skattereformer måste finansieras på något sätt.
Att vi inte hör paroller som att Sverige ska producera världens bästa mat är in sammanhanget därmed inte heller så underligt.
Jag har nyligen upptäckt din blogg men kommer att följa det du skriver med intresse.
Hörde ett rykte idag från en stor fjäderfäproducent som föder upp kyckling konventionellt nedåt landet….
Vet ni att idag… i Sverige kommer forskare fr USA och studerar hur vi i Sverige har lyckats undvika salmonella i våra kycklingbesättningar.
”Det nya matlandet Sverige” har en i världen ”unik djurproduktion”.
Kan detta bero på att vi har haft o har dessa karantänbestämmelser när vi tar in djur fr andra länder.
Forskningen han berättade om pågår idag i Sverige görs av USA (ett annat land) – De frågade min vän kycklingproducenten: Hur beter sig Svenskarna egentligen… för att undvika smittan … det måste vara något lurt… eller…ni måste väl ändå tillsätta något i fodret eller hur ofta ger ni förebyggande …berätta nu för oss vi vill veta….
Man skulle kunna tro att det här handlade om Coca Colas eller Champagnes hemliga recept?
Kan det vara möjligt att man nu idag i Sverige pratar om att lätta på dessa karantänbestämmelser?
Skulle det inte vara bättre att… som ett av få länder i världen… kunna sprida kunskap om hur man håller salmonellan borta även i de övriga länderna i världen också? Varför måste alla göra lika?
Birgitta