Jan de Woul, som chef för Näringspolitiska sektorn, var den som välkomnade mig tillbaka till LRF 1993. Då hade vi möts redan när jag var på LRF 1981- 83 och hade mycket kontakt under min tid på Slakteriförbundet. ”Innan du kom hade vi inga problem med djurskyddsfrågor, antibiotika och salmonella” sa Jan, men det berodde nog inte på mig utan på händelseutvecklingen. Det var mycket som hände under mitten – slutet av 90-talet. LRF drev framgångsrikt kampanjen: Sveriges bönder på väg mot världen renaste jordbruk, tills Bo Dockered sågade projektet. Jan var en klok chef. Han var någon att hålla i handen när det blåste – och det gjorde det, kring GMO, burhöns, båspallsmått för kor, kodressörer och veterinärer (som alltid) m m. Vi var överens om det mesta och blev det strul med andra kollegor och styrelseledamöter så var Jan den som backade upp. Jag är så glad att jag och min Bosse fick glädjen att träffa Jan och Margaretha även efter att våra vägar skiljdes i LRF. Jag trivdes väldigt bra i Jans och Margarethas sällskap. Jag är så ledsen och det känns väldigt tomt.
2 kommentarer
Tack Gunnela, jag blev väldigt rörd över dina ord.
Kram Margaretha
Men åååh så ledsen jag blir. Jan var min chef under några år på näringspolitiska avdelningen på LRF. Jag slutade där 1988 (jobbat där sen 1981)för att flytta till Lund. Jag hittade din sida IDAG (!) och så får jag läsa detta sorgliga.
Det finns inga ord.
I övrigt var det trevligt att hitta hit Gunnela. Jag minns dig så väl :-)