Nu är det fullt krig kring den offentliga upphandlingen. Med all rätt kräver LRF att den offentliga upphandlingen tar ansvar för miljö och djurskydd när man upphandlar livsmedel till skolor, sjukhus och äldrevård. Men marknaden domineras av två stora grossister Servera och Menigo, som ogärna vill se begränsningar i sina möjligheter att köpa billiga importerade livsmedel. Kommuner med ambitioner utsätts för krävande överprövningar. ”Miljöstyrningsrådets kriterier sätter konkurrensen ur spel” anser Servera. Och det är inte måtta på kritiken som man framför i samband med överprövningen av Sigtuna kommuns upphandling. Det bör påpekas att de flesta av MSR:s kriterier lutar sig mot beslutade djurskyddsdirektiv inom EU. Servera hävdar att det inte finns några certifierade djurvälfärdsstandarder i EU. EU-kommissionen har i sin kartläggning hittat 440 kvalitetsstandarder varav 64 är djurvälfärdsstandarder i EU (varav IP Sigill är en). Så Servera, kom inte och säg att det bara finns möjlighet att uppfylla Miljöstyrningsrådets kriterier med svenska råvaror. Det argumentet håller inte.
Jag har deltagit i Miljöstyrningsrådets (MSR) kriteriearbete sedan 2005, först för LRF och i sista omgången 2008 – 2009 för Djurskyddet Sverige. Åren 2006 – 2007 kördes mängder av seminarier för upphandlare och politiker för att informera om möjligheter att ställa miljö och djurskyddskrav vid offentlig upphandling av livsmedel. Vi var ett kringresande teatersällskap med bla Charlotta Frenander från MSR, som gjorde våra presentationer. Och visst, jag klargjorde skillnaderna mellan svenskproducerat och situationen i övriga EU när det gällde livsmedelsäkerhet och djurskydd. Sedan flyttade Charlotta till Konkurrensverket och tonen skärptes mellan MSR och Konkurrensverket framför allt kring djurskyddsfrågorna 2009. Monica Sihlén vid MSR är en riktig kämpe och står på sig liksom MSR med anledning av att Statskontoret förra året föreslog en ny upphandlingsmyndighet. Utan MSR riskerar den hållbara offentliga upphandlingen att undermineras. För syftet med att ställa miljö – och djurskyddskrav är att medverka till förbättringar i hållbarheten med högre miljöhänsyn och bättre djurvälfärd. Och det senare medverkar till en ökad hållbarhet genom friskare djur och mindre behov av antibiotikabehandling och mindre risk för antibiotikaresistens. Att lägga sig på EU:s miniminivå bidrar inte till ökad hållbarhet. Vill Servera inte bidra till det?
Efter uppmärksamhet i media hösten 2009 kring kommunernas köp av danskt griskött, har ett ökat antal kommuner tuffat till sig och börjat ställa krav. Tyvärr har man i vissa fall valt att formulera sig så att det är svenska djurskyddskrav som ska gälla, vilket är olyckligt. Servera är en flitig överprövare. Servera anser att Miljöstyrningsrådet (MSR) kriterier utarbetats av den svenska lantbruksnäringen och i linje med ambitionerna i Eskils Erlandssons Matland d v s skaffa jobb i Sverige. Eftersom jag själv deltog i MSR:s arbetsgrupp, vill jag meddela att såväl Menigo liksom importerande livsmedelsföretag exempelvis North Trade deltog i arbetet. Servera var också välkommet.
Servera påstår också att det inte finns några certifierade djurvälfärdsstandarder. Jag rekommenderar att gå in på Kommissionens hemsida där man hittar en uppställning. http://ec.europa.eu/agriculture/quality/certification/inventory/global-view-sectors_en.pdf . Och det som MSR:s kriterier omfattar är frågeställningar som huvudsakligen är hanterade i gällande djurskyddsdirektiv inom EU d v s direktiv för gris, värphöns och kyckling. Servera har hängt ut frågor kring antibiotika , transport och slakt utan bedövning. Att kräva receptkrav på antibiotika är linje med gällande EU-regelverk, Att det fortfarande finns undantag för cocciodiostatika är inget skäl för att inte acceptera receptkrav för andra djur än kyckling. När det gäller djurtranporter går gränsen i EU:s transportförordning för långa transporter vid 8 timmar. Ett rimligt krav är att ställa krav på ”korta” transporter, vilket säkert huvuddelen av europeiska slakterier kan klara av. Grundkravet är att djur ska vara bedövade innan slakt. EU-förordningen accepterar bara slakt utan bedövning, när det finns ett dokumenterat behov från religiösa grupper. Kommissionen accepterar inte att djur rutinmässigt slaktas utan bedövning av praktiska skäl.