I torsdags samlade det nya Ekologiskt Forum till rundabordssamtal i sin nya roll som del av Stockholm Environment Institute (SEI). Vilka är drivkrafterna för att utveckla den ekologiska produktionen? Det måste vara en strävan att så långt möjligt möta efterfrågan på ekologiska livsmedel med svenska produkter. Ekologiska livsmedels starkaste argument är nej till kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel. Jag anser att det fortfarande finns problem i den ekologiska djurhållningen, som kan rubba trovärdigheten – djurmaterialet i den svenska kyckling – och grisuppfödningen och fodret till grisar och fjäderfä. Och för att driva hållbarhetsfrågorna inom jordbruket krävs att också att det s. k. konventionella jordbruket flyttar sig i rätt riktning. Man kan inte bli hysterisk för att en konventionell bonde får WWF:s miljöpris eller att Johan Rockström (SEI) råkar tala om behov av konstgödsel i Afrika. Nog med pajkastning! SLU har en utmaning i att återskapa förtroendet hos företrädarna för ekologisk produktion. Men en sak är säker – att bara tala om priser i samband livsmedel är förödande.
Det var glädjande nog Mikael Robertsson, COOP, som ifrågasatte Johanna Björklunds, Örebro universitet, presentation kring ”Måltidens ekologi”, när hon nämnde ett krav på att ekologiskt måste vara billigare. Gunnar Rundgren, som jag mötte på 80-talet, när vi utvecklade KRAV-reglerna i djurhållningen, ansåg att bonderi som livsstil är antikförklarat. Nu är det företagsamhet som gäller. Och Marie Dirke, Ekologiska lantbrukare beklagade att ”att brinna för något” har blivit ett negativt begrepp inom lantbruket. Johan Ununger, Saltå kvarn, ansåg att varje bransch bestämmer vilka attribut man vill förknippas med och livsmedelsmedelsbranschen har bestämt sig för pris. Även om det är lite bättre nu än för tio år sedan.
Det är klart att jag kände mig som en katt bland hermelinerna, som representerade det konventionella jordbruket genom Svenskt Sigill. Huvuddelen av deltagarna runt bordet hade tydligt fokus på ekologisk produktion och det blir lätt lite övertoner och förenklingar, tycker jag. För Johan Ununger, bygger ekologiskt produktion på en etik som skiljer sig från den konventionella. ”Vi sprutar inte gift på maten” är det tydliga budskapet byggt på dessa värderingar. Men det finns ju en inte oväsentlig andel lantbruk i Sverige som inte använder bekämpningsmedel och väldigt lite handelsgödsel. Och tittar man på mjölkproduktionen är variationen inom system större än mellan. Det blir för mycket av antingen eller i stället för både och. Och så en slutlig reflektion – kan en vegan stödja ekologisk produktion, som bygger på att man har djurhållning och växtodling på samma gård. Utan djur blir det svårt att få kretslopp på gården.
3 kommentarer
Det går inte få ett kretslopp med djur heller!! Vi har ca 15cm matjord på markerna som urlakas vid mycket regn.
Nej 50% foder från andra bönder är vad som behövs dvs. närsalter från annat håll. Kolla in tex Kalksalpeter innehåll, tillverkningsmetod,Ph-höjande osv. så skulle utan tvekan KRAV-sert. lantbrukare använda sig av denna fantastiska gödselmedel. ”ekologisk” är ett kidnappat ord.
Alla lantbrukare sysslar med ekologi.
Hej, ny chans att vinna ett fint porträtt av din hund! Se min blogg 14 mars: http://www.svenskhund.se/sofiasblogg.asp
Hälsningar
Sofia
När det gäller hälsan bland grisar är den betydligt sämre i dag än den var på
1950 och 60 talet en massa saker är mycket sämre, läst igenom en hel del undersökningar som gjorts under de sista åren
och funnit stora försämringar, ex modersuggorna får ej någon utevistelse under sindräktighets period,10 procent av alla griskultingar som föds behandlas
mot hälta med antibiotika,förslitningsskador på sulor och klövbölder. vi hade alldrig
några sådana problem,dagens uppfödning
har de även problem liggbölder liggsår
hos modersuggor, de måste fixsera dem
under grisningen annars kan de bita ihjäl sina grisar, är det en del grisbönder som säger, ska ni hålla på
som ni gör idag så får inte någon rätt
på det hela. Jag var Föreståndare i
Alnarps Gristallar på 60-talet undervisade i grisuppfödning på golvetg 1-årig djurskötarkurs, även
de som gick på Lantmästarekursen,
vidare i svinstamkontrollen i 20år.
Har precis tittat i häftet certifiering av svensk gris tycker inte med mitt öga att bilderna framförallt av modersuggorna med smågrisarna är inte så trevliga precis
har de inget bättre material att visa
Både med grishälsan och grisomsorgen
är ni långt efter oss på 50-60 talet
då konkurerade vi med Danskarna med att sälja bejconsidor till england.
Står järna till tjänst med riktlinjer
hur man kan få fram med en riktig Svensk modell som är Djurhälsovänlig
och med riktig omsorg, samt konkuranskraftig.