Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

Kan det nu äntligen bli en märkning av allt svenskt kött och chark med svensk köttråvara. Jag hoppas verkligen det. Handelns åtagande genom ”Märkeslyftet” bådar gott. Men märkningen måste vara ärlig och kvalitetssäkrad. Det kräver spårbarhet och kontroll. Branschen borde kunna det, sedan kravet på ursprungsmärkning av nötkött infördes 2000. Sedan januari 2002 ska anges var djuret är fött, uppfött och slaktat. Nu blir det svårare när charkråvaran ska omfattas av ursprungsmärkning. Och märkningen måste vara trovärdig. Svenskt griskött får inte komma från en dansk svanskuperad smågris uppfödd i Sverige. För det är ju den svenska djuromsorgen och livsmedelssäkerheten som måste vara grunden för svenska konsumenters val. Se nu till att utnyttja det arbete som är nedlagt med att certifiera hela den svenska grisproduktionen genom Svenskt Sigills grundcertifiering. Det borde också vara läge för att koppla på certifiering av transport och slakt och standarden för livsmedelsförädling.

I mars 2007 publicerade svensk dagligvaruhandel (SDH) och Livemedelsindustrierna (LI) sina riktlinjer för frivillig ursprungsmärkning. I riktlinjerna finns tveksamheter eftersom man kunde acceptera slaktland som ursprungsland. Det innebär att man inte får någon information om var djuret är uppfött eller om det har transporterats flera gånger mellan länder. Dessutom tror jag inte att SDH eller LI på något sätt varit pådrivande på sina medlemmar att verkligen märka. Kött – och charkföretagen (KCF) har envist sagt nej till ursprungsmärkning, eftersom det finns medlemmar i KCF som importerar kött. Den butiksstudie som LRF, genom projektet Min Mat, genomförde våren 2008, visade att mycket av grisköttet och bacon är ursprungsmärkt, men ofta vilseledande. Sämst var bacon, som ofta gav valalternativ på ursprung typ svenskt/danskt/tyskt. Inom EU pågår en diskussion om märkning av ”place of farming”, och då missar man också djurskyddet i samband med transport och slakt.

Gud vad vi har tjatat om märkning av ursprungsland – överallt och i alla sammanhang. Och här är bönder och konsumenter överens. Djurskyddet har också varit pådrivande. Alla politiska partier utom moderaterna inför valet 2006 tillstyrkte ursprungsmärkning. Sedan har vi levt med att Eskil Erlandsson och politiskt sakkunniga Sofia Jönberg med dårars envishet under alla dessa år hävdat att det blir för dyrt. Det hade nämligen NUTEK räknat fram – hur, kan man fråga sig eftersom väldigt mycket av köttet redan idag är märkt. Och handeln har skakat på huvudet över talet om kostnader. I mars förra året vid Djurskyddets och Vi Konsumenters presseminarium stod hela detaljhandeln i TV och lovade att ursprungsmärka. Till slut tvingades Eskil i ministerrådet att stödja förslaget om ursprungsmärkning av gris, lamm och fjäderfäkött. ”Men ni får skylla er själva, för att kostnaderna ökar” har Eskil sagt. Nu väntar jag bara på en tydligare märkning av ursprungsland av mejerivaror.