Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

Anders Wijkman och Johan Rockström i sin bok ”Den stora förnekelsen” ger sig ut på arenan i strid mot ekonomer och etablerade sanningar om den traditionella tillväxtens välsignelse. Boken utmanar alla, som inte förstått de hot vi står inför, när det gäller vår planets överlevnad. Vi har redan nu överskridit planetens gränser för utsläppet av växthusgaser, utfiskningen av haven, utarmning av den biologiska mångfalden, övergödning, kemiska föroreningar och jorderosion. Vi lever över våra tillgångar och måste agera nu. Men på klimatförnekarna studsar fakta och vetenskapliga argument eftersom man i grunden har en värdering som ser ny kunskap, som hot som kan inskränka den personliga friheten. Sådana värderingar är utbredda i USA inom exempelvis tea party- rörelsen. Att fortsätta räkna välfärd form av ökad BNP får förödande effekter på ekosystemen. Vi måste hitta en konsumtion, som inte överutnyttjar våra ekosystemen. Titeln på boken ”Den stora förnekelsen” är väl vald. Precis som Al Gores ”En obekväm sanning” handlar det om att väcka och ge den inspiration som behövs.

I måndags presenterade Anders och Johan sin bok på ett välbesökt KSLA. Thomas Rossvall f d rektor för SLU och Annika Åhnberg var inbjudna att kommentera. Anders inledde med att speciellt kommentera att boken har fyra förord varav LRF:s Lars Göran Pettersson är en av dem som kommenterat. ”Men boken visar också att det finns lösningar” skriver Lars Göran, ”Bara de gröna näringarna kan bidra till flera celler som binder livsviktig solenergi. Därför är de gröna näringarna långsiktiga och strategiska tillgångar”.

Det behövs en ny generation ekonomer som inser att BNP inte alltid ökar välfärden. Jag hör Christina Axén Ohlin sitta i TV-soffan och säga att det är klart vi ska ha tillväxt. Ökad konsumtion kan ge fler jobb, men om den ökade konsumtionen ökar vår fossila energiförbrukning, fiskar ut våra hav, ökar kemikalieberoendet, bidrar till övergödning utan kretsloppstänkande och överutnyttjar våra ekosystem så kommer det gå åt pipsvängen, som Astrid Lindgren sa. När det gäller dagens ohållbara konsumtionssamhälle, går tanken också till Stefan Edmans rapport ”Biffen, bilen och bostaden”, som också pekade på behovet av en annan typ av konsumtion. En konsumtion som inte tär på ändliga resurser d v s kultur, litteratur, samvaro, ökad kvalitet på maten o s v, som kan ge ökad livskvalitet, för att inte tala om bättre omsorg om barn, sjuka och gamla.

I boken hittar jag också Johan Rockströms resonemang kring hur vi kan gå mot ett hållbart jordbruk. Det krävs en grön revolution med bl a mer plöjningsfri odling och perenna grödor för att skapa mer kolsänkor. Afrika måste öka den egna livsmedelsproduktionen. I tropiska regioner finns inte samma mängd biomassa och husdjursgödsel att tillföra åkrarna. ”I Afrika behövs utan tvekan under flera årtionden framåt stora mängder handelsgödsel för att över huvud taget möjliggöra en nödvändig grön revolution. Det finns inget annat sätt att lyfta näringstillförseln med en faktor tio som faktiskt behövs” skriver Johan Rockström. Sådana uttalanden, som jag skrivit om tidigare, får de renläriga ekologiska tillskyndarna att skrika högt. Men man tar på sig ett stort ansvar om man driver renlärigheten till det yttersta anser jag.

Jag ska ärligt säga att jag bara hunnit med att läsa halva boken. Energifrågan ägnas stort utrymme viket givetvis är rimligt eftersom tillgången till energi är en nyckelfråga.Välfärd och tillväxt är helt beroende av tillgången till energi. Allt talar för att vi går mot peak-oil men också peak – phosphorus. När jag läst hela boken återkommer jag.