I går ordnade sex myndigheter tillsammans med Riskkollegiet ett heldagsseminarium kring antibiotikaresistens under rubriken ”Kloka val i vardagen”. Seminariet ska kunna ses på www.urplay.se. Eftersom moderatorn inte gav möjlighet till kommentarer i den avslutande paneldebatten, måste jag få framföra ett stort tack till arrangörerna för ett oerhört professionellt, välordnat och värdefullt seminarium. Den ökande antibiotikaresistensen är ett så allvarligt problem att jag också hade velat framföra frågan om hur vi kan arbeta vidare med frågan tillsammans. Man kan givetvis kräva att WHO, som internationell organisation, tar ett större ansvar, men var finns den svenska arenan, där alla berörda aktörer, som på slutet av 90-talet, när vi arbetade kring förbudet mot tillväxtantibiotika, kan samverka för ett gemensamt mål. Som representant för föreningen Vi Konsumenter vill jag försöka bidra till just kloka val i vardagen – allas vårt ansvar, som livsmedelskonsumenter, sällskapsdjurägare och patienter. Föreningen kommer på sitt årsmöte den 14 april följa upp seminariet med en föreläsning av Christina Greko, SVA och fundera på en fortsättning.
En eloge till gårdagens föredragshållare som pedagogiskt och professionellt förmedlade tydliga budskap. Det finns en mängd orsaker till att vi är där vi är idag, d v s fundamentet antibiotika som livräddaren, håller på att vittra sönder. Vad hjälper det att vi har en hyffsat dräglig situation i Sverige, framför allt när det gäller djurhållningen, när människor, djur och livsmedel resor runt jorden och sprider smittor, antibiotikaresistenta bakterier och resistensgener. 25 % av alla turister tar med sig antibiotikaresistenta bakterier. Jag som ständigt pekar på frihandelns risker får vatten på min kran. Och trots att man visar på stora skillnader på antibiotikaresistens hos livsmedelproducerande djur mellan Sverige och andra länder kan Livsmedelsverket aldrig ens en gång antyda att svenska livsmedel är säkrare. Bengt Larsson, Jordbruksverket kan dock våga sig på att säga att han personligen väljer svenskt kött – och då får han applåder av publiken.
Under alla år när jag engagerat mig i frågan kring antibiotikaresistens, så har det varit svårt att finna en tydlig hemvist för antibiotikaresistens kopplat till hållbarhet. Den går inte att inordna under våra nationella miljömål och inte alla förstår heller kopplingen mellan djuromsorg och antibiotikaanvändning till djur. En djurhållning som genom dålig miljö och skötsel, bristfälligt foder och dåligt smittskydd ger sjuka djur är i längden inte hållbar eftersom den är antibiotikaberoende. Dagen innan vid KSLA:s seminarium ”En värld – en hälsa” försökte jag framföra förslaget att antibiotikaresistens på något sätt borde inordnas under ”Planet boundaries”, planetens gränser, som Johan Rockström. Stockholm Environment Institute så tydligt marknadsfört. Björn Olsen, professor i zoonotisk ekologi och epidemilogi i Uppsala, talade då, med all rätt, om antibiotikaresistens som den allvarligaste pandemin. Det seminariet visade med önskvärd tydlighet att det numera ofta använda begreppet ”One Health” inte gått hem hos forskningsfinansiärerna. On Health är den nya ansatsen inom EU för att förstå att människors och djurs hälsa är nära länkade. På torsdag är det världshälsodagen. WHO:s budskap är ”No action today – no cure tomorrow”. Och låt oss hoppas på att den dagen med stöd av gårdagens seminarium är ett avstamp mot ökad kunskap och medvetenhet om antibiotikaanvändningens risker och möjligheter.
En kommentar
Hej Gunnela. Tack för grattishälsningen. Förstår att du gladdes åt seminariet, en fin present på din födelsedag.
Jag kommer ihåg vårt första antibiotikasemnarium i Bryssel. Det var tider det …